Ännu en önsketänkande novell...
Promenad med hunden. Helt jävla underskattat. Ida, min hund, gick lös och jag gick långsamt i mina egna tankar, glad att hon följde med mig i alla fall utan att springa in på massa tomter. Så till slut kom vi fram till en park som var min slutdestination. Men i stället för att bara vända som jag brukade göra bestämde jag mig för att sätta mig ett tag. Njuta av det underbara vädret. Eftersom parken av någon anledning var folktom men min tröja höll på att dränkas tog jag av mig den till bara BH och mina svarta shorts. Det var fortfarande varmt med dem på men att sitta i bara trosor var lite väl ledigt, även för mig. Så jag lade mig ett tag i gräset och slumrade till lite.
Jag vaknade en liten stund senare av att Ida puffade med nosen på min arm. Hon hade en
boll i munnen och jag förstod genast att hon ville att jag skulle kasta den åt henne. Men först behövde jag få tag på bollen och det var en jakt som Ida njöt av mer än själva bollhämtningen. Som tur var för henne så var jag på humör för att leka lite så jag sprang efter henne och skrek "nu kommer jag och tar dig!". Till slut fick jag tag på bollen och kastade den långt bort bland träden så att jag skulle få lite tid för mig själv igen, men nästan genast sprang det fram en liten labradorvalp med bollen i munnen. Den sprang fram till mig men inte heller den ville ge mig bollen. Jag undrade varifrån den hunden hade kommit och tänkte att ägaren förmodligen ville ha tillbaka sin hund snarast möjligt. Jag hittade en pinne och började locka den okända hunden, och Ida följde också efter, mot samma ställe som den hade kommit från. Jag gick in bland träden där jag brukade klättra när jag var liten och såg en picknickfilt ligga utspridd där med lite mat på. När valpen fick syn på maten sprang den dit direkt. Jag kände att det var mitt ansvar att stoppa den från att äta upp maten så jag började springa efter den. Samtidigt kom det in någon i skogsdungen. Det var motljus men jag kunde urskilja en silhuett. Ca en och åttio lång, bara badbyxor på sig och definitivt vältränad, kille. Han hade en handduk i handen så han hade väl precis varit och badat.
Nu hade också Ida anlänt och fått syn på maten så med två hundar att stoppa från att äta
upp allt började killen hjälpa mig. Efter mycket ropande efter hundarna och springande runt filten lyfte han upp valpen och jag fick tag på Ida. Så började vi skratta. Han räckte fram sin hand till mig och jag tog den. "Oskar". "Katarina". Jag log bredare än någonsin för nu hade jag fått syn på hans ansikte. Jag gissade att han var 16-17 år och han hade ganska långt yvigt hår och bruna ögon. Hans näsa var ganska bred men hans breda leende fick den att se smalare ut. Han var väldigt brunbränd och hans överkropp var perfekt tränad. Han frågade om jag ville sätta mig ner och äta med honom för han hade ändå tagit med alldeles för mycket mat och jag tackade ja långsamt, i hopp om att han inte skulle försvinna om jag gjorde en hastig rörelse. Jag satte mig ner och kom då på att jag bara hade BH på mig. Jag började oja mig om att det kanske inte var så trevligt att sitta där så lättklädd men han sa charmigt att det inte gjorde honom någonting i alla fall. Så om det inte gjorde mig någonting så kunde jag gärna sitta kvar som jag gjorde. Jag hade ingen lust alls att gå, ens för att hämta en tröja, så jag satt kvar. Han frågade om jag var singel med ännu ett brett leende och jag svarade ärligt och glatt ja. Det lät bra sade han och plötsligt, utan att jag hade märkt det, satt han bredvid mig. Vi hade en stormig diskussion om vilken hund som var sötast men kom inte fram till någonting eftersom båda var så säkra på sin sak på ett väldigt lekfullt sätt. Efter ett tag började han brottas med mig och ropade "ger du dig?" "aldrig!" skrek jag och till slut hade vi rullat runt flera varv tills jag kollapsade i hans armar. Vi låg två andfådda magar mot varandra, blickarna fast i den andres och kyssen var oundviklig. Den var galet barnslig men samtidigt vuxen och allvarlig. Jag kände att långt in hade jag ett begär för denne Oskar och det höll på att komma ut. Han sa åt mig att blunda medan han sprang och hämtade någonting. Jag funderade inte på vad det kunde vara utan fortsatte blunda och föreställa mig fortsättningen på vad som höll på att hända. När han puffade på mig för att jag skulle öppna ögonen stod Ida där med en boll i munnen…
