spacewithoutface.blogg.se
Ett tonårsliv som andra kanske, men mer utlämnande än något annat...
Ännu en önsketänkande novell...
Promenad med hunden. Helt jävla underskattat. Ida, min hund, gick lös och jag gick långsamt i mina egna tankar, glad att hon följde med mig i alla fall utan att springa in på massa tomter. Så till slut kom vi fram till en park som var min slutdestination. Men i stället för att bara vända som jag brukade göra bestämde jag mig för att sätta mig ett tag. Njuta av det underbara vädret. Eftersom parken av någon anledning var folktom men min tröja höll på att dränkas tog jag av mig den till bara BH och mina svarta shorts. Det var fortfarande varmt med dem på men att sitta i bara trosor var lite väl ledigt, även för mig. Så jag lade mig ett tag i gräset och slumrade till lite.
Jag vaknade en liten stund senare av att Ida puffade med nosen på min arm. Hon hade en
boll i munnen och jag förstod genast att hon ville att jag skulle kasta den åt henne. Men först behövde jag få tag på bollen och det var en jakt som Ida njöt av mer än själva bollhämtningen. Som tur var för henne så var jag på humör för att leka lite så jag sprang efter henne och skrek "nu kommer jag och tar dig!". Till slut fick jag tag på bollen och kastade den långt bort bland träden så att jag skulle få lite tid för mig själv igen, men nästan genast sprang det fram en liten labradorvalp med bollen i munnen. Den sprang fram till mig men inte heller den ville ge mig bollen. Jag undrade varifrån den hunden hade kommit och tänkte att ägaren förmodligen ville ha tillbaka sin hund snarast möjligt. Jag hittade en pinne och började locka den okända hunden, och Ida följde också efter, mot samma ställe som den hade kommit från. Jag gick in bland träden där jag brukade klättra när jag var liten och såg en picknickfilt ligga utspridd där med lite mat på. När valpen fick syn på maten sprang den dit direkt. Jag kände att det var mitt ansvar att stoppa den från att äta upp maten så jag började springa efter den. Samtidigt kom det in någon i skogsdungen. Det var motljus men jag kunde urskilja en silhuett. Ca en och åttio lång, bara badbyxor på sig och definitivt vältränad, kille. Han hade en handduk i handen så han hade väl precis varit och badat.
Nu hade också Ida anlänt och fått syn på maten så med två hundar att stoppa från att äta
upp allt började killen hjälpa mig. Efter mycket ropande efter hundarna och springande runt filten lyfte han upp valpen och jag fick tag på Ida. Så började vi skratta. Han räckte fram sin hand till mig och jag tog den. "Oskar". "Katarina". Jag log bredare än någonsin för nu hade jag fått syn på hans ansikte. Jag gissade att han var 16-17 år och han hade ganska långt yvigt hår och bruna ögon. Hans näsa var ganska bred men hans breda leende fick den att se smalare ut. Han var väldigt brunbränd och hans överkropp var perfekt tränad. Han frågade om jag ville sätta mig ner och äta med honom för han hade ändå tagit med alldeles för mycket mat och jag tackade ja långsamt, i hopp om att han inte skulle försvinna om jag gjorde en hastig rörelse. Jag satte mig ner och kom då på att jag bara hade BH på mig. Jag började oja mig om att det kanske inte var så trevligt att sitta där så lättklädd men han sa charmigt att det inte gjorde honom någonting i alla fall. Så om det inte gjorde mig någonting så kunde jag gärna sitta kvar som jag gjorde. Jag hade ingen lust alls att gå, ens för att hämta en tröja, så jag satt kvar. Han frågade om jag var singel med ännu ett brett leende och jag svarade ärligt och glatt ja. Det lät bra sade han och plötsligt, utan att jag hade märkt det, satt han bredvid mig. Vi hade en stormig diskussion om vilken hund som var sötast men kom inte fram till någonting eftersom båda var så säkra på sin sak på ett väldigt lekfullt sätt. Efter ett tag började han brottas med mig och ropade "ger du dig?" "aldrig!" skrek jag och till slut hade vi rullat runt flera varv tills jag kollapsade i hans armar. Vi låg två andfådda magar mot varandra, blickarna fast i den andres och kyssen var oundviklig. Den var galet barnslig men samtidigt vuxen och allvarlig. Jag kände att långt in hade jag ett begär för denne Oskar och det höll på att komma ut. Han sa åt mig att blunda medan han sprang och hämtade någonting. Jag funderade inte på vad det kunde vara utan fortsatte blunda och föreställa mig fortsättningen på vad som höll på att hända. När han puffade på mig för att jag skulle öppna ögonen stod Ida där med en boll i munnen…
Jag gick in i rummet och såg honom sitta där. För att inte verka desperat gick jag först och hälsade på de andra jag kände men hela tiden var jag inriktad på att i slutet få hälsa på honom. Medan jag hälsade på de andra mer entusiastiskt än jag var att få se dem egentligen kände jag hans blickar på mig- bingo. Så kom jag fram till honom och han ställde sig upp från fåtöljen han hade suttit i och gav mig en ännu varmare kram än han brukade, log sitt breda leende och tittade mig rakt in i ögonen. Någonting med hans ögon gjorde att jag alltid var tvungen att titta bort när han tittade på mig, om jag inte hade alkohol i kroppen, that is. Spänningen som jag tidigare känt fanns mellan oss fanns definitivt kvar. Det var en varm sommarkväll och vi var hemma hos någon på myskväll, jag kommer inte ihåg vem men det är inte väsentligt. Än så länge hade vi inte satt igång någon film så folk gick hit och dit hela tiden för att se till att alla hade något att dricka och någon snacks att knapra på. Vi märkte snart att det fanns alldeles för lite läsk men det fanns tydligen mer utanför ytterdörren. Jag erbjöd mig att gå och hämta eftersom jag redan stod upp. Jag gick ut till hallen och såg några stå och prata i köket men jag tänkte inte så mycket mer på det utan tog på mig mina skor och gick ut för att hitta läsken. Först kunde jag inte hitta den.
- Är det den här du letar efter? Sade en bekant röst bakom mig och jag vände mig om för att försäkra mig om att det var han. Han stod kanske 20 centimeter ifrån mig och höll upp en fantaflaska i vädret.
- Jag kan leta en stund till. Sade jag i brist på att komma på något fyndigt och försökte få till ett litet finurligt leende genom att liksom bara le med halva munnen och lyfta på ena ögonbrynet. Han vände sig om, öppnade dörren och tog snabbt ut en jacka därifrån.
- Bra, sade han. Då tycker jag vi tar en liten promenad du och jag. Förundrad över att mina drömmar helt plötsligt hade gått i uppfyllelse sade jag okej och gick snabbt efter honom eftersom han redan hade dragit på sig ett litet försprång. Han vände sig om och fortsatte att gå, fast baklänges och tittade på mig. Så log han och vände sig om igen. Jag gick ikapp honom och tittade snett upp på honom utan att säga något.
- Varför går du så snabbt? Frågade han lekfullt. Jag skrattade till och saktade ner rejält till den takten jag helst går om jag har all tid i världen. Vi började närma oss en lekpark och han gick genast och satte sig på en av gungorna och klappade hårt på platsen mittemot honom på däcket i en gest som sa ”sätt dig ner, här”. Jag gjorde det och följde honom med blicken. Han brydde sig inte om att göra upp fart och inte jag heller. Vi hade bara farten som hade kommit till när jag satte mig. Så började han äntligen prata.
- Eh, Julia… Alltså, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här, men… Du vet hemma hos Jacob, eller kommer du ihåg det förresten? Jag nickade för att få honom att fortsätta, och det var ju klart att jag kom ihåg.
- Du kanske inte kommer ihåg det men när jag fick reda på att du var lite full så sa jag något i stil med Jaha, så då är det jag som är ditt misstag imorgon då. Jag hoppas att du inte trodde att om du hade varit nykter så hade du varit mitt misstag, för så var det verkligen inte.
- Nehe… Jag ville få ut mer ur honom, jag ville att han bara skulle fortsätta prata för jag var så nyfiken så jag hoppades att ju mindre jag sade ju mer skulle han säga.
- Jo asså… Sen den kvällen, eller egentligen efter kvällen hos Marcus, men mest efter den kvällen så har jag egentligen bara kunnat tänka på dig. Varje morgon när jag vaknar och innan jag ska somna så tänker jag på dig och hoppas att det ska bli något mer någon dag. För annars skulle jag nog inte kunna sova. Jag har aldrig försökt att inte tänka på dig för jag gillar ju att göra det, sade han med ett litet leende. Plötsligt fick han bråttom och började gå. Jag tänkte bara säga det.
- Vänta! Sade jag i brist på något annat. Ehm, asså… Han gick fram till mig och kysste mig. Först milt och sedan mera intensivt. Jag gjorde mitt bästa med att kyssa tillbaka och han började dra sina händer längs mitt hår, långsamt och varsamt. Han tog min hand och vi började fortsätta vägen vi hade börjat på. Plötsligt pratade vi ohämmat med varandra om så obetydliga saker att jag inte ens kommer ihåg dem. Efter ett tag började jag frysa och då tog han fram jackan han hade tagit med sig och lade den över mina axlar utan att ta bort sin arm efteråt. Det var som om han hade planerat alltihop från början när han tog med sig jackan, på ett bra sätt. Då och då stannade vi och han gav mig en till kyss. Vi började gå hemåt igen och innan vi gick in genom dörren igen strök han först bort mitt hår ifrån mitt ansikte och sedan kysste han mig i pannan så som han hade gjort hos Jacob. Han tog läskflaskan och öppnade dörren. När vi kom in till tv- rummet började alla ropa på oss.
- Sätt er ner nu då! Filmen börjar ju nu! Han satte sig i en stor sacko- säck och med min hand i hans drog han ner även mig i hans knä. Och där satt vi och myste resten av kvällen, lyckliga i varandras armar.
Slut
En liten historia jag skrev om Mr. X. Skulle han någonsin göra så här skulle jag vara den lyckligaste tjejen i världen.
Han var en sån som man automatiskt lägger märke till. Första dagen i skolan hade jag tänkt fyfan vilken snygg kille. Efter det tänkte jag inte så mycket mer på det men sedan efter något år så hände det bara att vi började umgås och gilla varandra. Enda problemet var att han hade flickvän. En ganska mullig tjej, Molly, inte särskilt söt eller speciell på något sätt. Det var nog ingen som förstod varför de var tillsammans egentligen.
Så en dag hände det som jag bara hade kunnat drömma om. Jag fick ett sms från honom där det stod att han hade gjort slut med henne. Allt det som tidigare varit längtan inom mig blev till glädje för nu visste jag att ingenting stod emellan oss längre. Att nu få göra något åt de känslor som jag hade känt så starkt var en obeskrivlig känsla. Det enda som gjorde vår relation lite komplicerad var att han ville hålla det hemligt i början eftersom han inte ville verka okänslig genom att bli ihop med en ny tjej praktiskt taget samma dag som han hade gjort slut med en annan och det kunde jag förstå.
Nästa dag när jag gick till skolan gjorde jag det i vetskap om att vi inte skulle kunna vara så öppna med våra känslor men glad över att få träffa honom igen. Efter min första lektion såg jag honom för första gången efter helgen och han gick rakt fram till mig och pussade mig på kinden. Alla såg. Jag rodnade samtidigt som min mage fylldes av någonting som jag bara kan kalla fjärilar även om jag vet hur klichéartat det låter. Vi pratade lite snabbt men vi båda hade lektion igen så vi bestämde att vi skulle ses vid lunchen igen.
När jag kom in i matsalen gick det kårar igenom hela mig när jag såg honom sitta där med Molly. De höll varandras händer och när jag tittade åt hans håll och försökte ge honom ett slags frampressat leende tittade han bara ledset tillbaka på mig. Ilska och besvikelse fyllde mig nerifrån och upp och jag kände att jag inte längre kunde vara kvar där. Jag lade ifrån mig min tallrik och gick snabbt ut därifrån och tog nästa buss hem.
Han försökte ringa många gånger men jag kunde inte ens tänka tanken att prata med honom. Jag kände att jag inte hade någon anledning alls att prata med honom.
Nästa dag struntade jag i att gå till skolan. Det var inte ens ett alternativ. Men han skickade ett sms. Om du inte vill prata med mig i telefon så kommer jag hem till dig i eftermiddag efter skolan. Jag sade åt honom att inte göra det men lite senare skickade han ett sms som sa att hans mobilbatterier höll på att ta slut och att han var på väg.
Jag kunde ju inte låta honom stå ute i kylan och vägra prata med honom så jag sa till mina föräldrar att jag skulle gå till Jossan för att göra läxor. Jag mötte honom lite längre upp på min gata. Det var mörkt och kallt ute. Enda ljuset kom från gatlyktorna. Vi stod på vad jag ansåg var ett säkert avstånd för att jag inte skulle slå till honom och för att han inte skulle se i mitt ansikte om jag blev tårögd. Just då var jag så fylld av olika känslor att jag inte ens kommer ihåg vad vi pratade om. Vi satte oss i alla fall på busshållplatsen i närheten.
Han började förklara hur det låg till mellan honom och Molly. Att hon praktiskt taget hade tvingat honom att bli ihop med honom igen och han visste inte vad han skulle göra. I det ögonblicket kände jag bara vilken jävla push-over han var som inte kunde stå upp som en man och bara säga som det var till Molly. Jag har aldrig varit en sån som kan hålla det jag tänker inom mig så jag sa precis det jag tänkte till honom. Undrade hur han kunde vara så jävla feg att han lyder en tjej som kontrollerar allt som kommer i hennes närhet. Då blev det tyst. Han satt en meter ifrån mig på bänken med fötterna uppe på bänken och ryggen bak mot väggen. Jag satt stelt och frös och visste inte vad jag skulle säga eller vart jag skulle vända blicken. Kylan verkade slöa ner min hjärna för jag brukar alltid ha saker att säga, men nu var det helt tomt. Tills han bröt tystnaden:
- Du vet inte hur gärna jag skulle vilja kyssa dig just nu.
Genom ilskan kände jag att hans kyss precis då hade varit som ett glas vatten i öknen men samtidigt var jag medveten om omvärlden, allt som hade gjort så att jag inte hade kunnat prata med honom för bara någon timme sen. Mellan hjärnan och resten av kroppen som längtade efter hans närhet utkämpades ett blodigt krig som nästan gjorde mig andfådd.
- Gör inte det, det skulle bara komplicera saker så himla mycket mer...
- Får jag krama dig då?
Inte kunde jag väl neka denna underbara pojke en kram. Det kunde ju inte skada någon.
Jag gav honom en snabb nick och jag såg i hans ögon hur mycket det betydde för honom. Han satte sig varsamt bredvid mig och gav mig en innerlig, lång kram. Jag kunde känna hur länge han hade väntat på att få göra precis så. Plötsligt märkte jag att han grät. Han grät floder och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Samtidigt började jag mer och mer känna av känslan av att förlora känseln i fötterna. Det stickte och värkte enda från tårna upp på vaden. Det var inget läge att helt enkelt säga "jag fryser så jag går nu" så jag tog mina vantar och satte på fötterna. Efter någon minut till började jag inse att utan vantar på händerna skulle även händerna börja frysa och som om han hade läst mina tankar tog han av sig sina vantar, tog mina händer i sina och satte på vantarna igen. Sedan satt vi där tysta och höll varandra i handen. Röken spred sig runt våra huvuden när vi andades och efter ett tag var båda tvungna att gå hem för det började bli så sent. Vi skiljdes åt utan varken kyss eller annat.
Det här var en historia som jag fick höra av min kompis nyligen. Den handlar om henne och en kille som hon gillade. Jag tyckte den var så himla gullig. Men det blev aldrig något mellan dom för att han var en sån skit. Men jag tänkte att jag ville dela med mig av den till er på ett lite annorlunda sätt så jag återberättade den så som jag tänkte mig att det var. Säg gärna till om ni gillade den eller om jag helt enkelt skulle ha struntat i att skriva den över huvudtaget för jag vet inte ens om ni förstår den känslan som jag fick av att höra den här berättelsen. Jaja, nu är det i alla fall dags att sova men ni kan ju lyssna på den här så länge för det gör jag:
