Om det ändå vore så här...
Jag gick in i rummet och såg honom sitta där. För att inte verka desperat gick jag först och hälsade på de andra jag kände men hela tiden var jag inriktad på att i slutet få hälsa på honom. Medan jag hälsade på de andra mer entusiastiskt än jag var att få se dem egentligen kände jag hans blickar på mig- bingo. Så kom jag fram till honom och han ställde sig upp från fåtöljen han hade suttit i och gav mig en ännu varmare kram än han brukade, log sitt breda leende och tittade mig rakt in i ögonen. Någonting med hans ögon gjorde att jag alltid var tvungen att titta bort när han tittade på mig, om jag inte hade alkohol i kroppen, that is. Spänningen som jag tidigare känt fanns mellan oss fanns definitivt kvar. Det var en varm sommarkväll och vi var hemma hos någon på myskväll, jag kommer inte ihåg vem men det är inte väsentligt. Än så länge hade vi inte satt igång någon film så folk gick hit och dit hela tiden för att se till att alla hade något att dricka och någon snacks att knapra på. Vi märkte snart att det fanns alldeles för lite läsk men det fanns tydligen mer utanför ytterdörren. Jag erbjöd mig att gå och hämta eftersom jag redan stod upp. Jag gick ut till hallen och såg några stå och prata i köket men jag tänkte inte så mycket mer på det utan tog på mig mina skor och gick ut för att hitta läsken. Först kunde jag inte hitta den.
- Är det den här du letar efter? Sade en bekant röst bakom mig och jag vände mig om för att försäkra mig om att det var han. Han stod kanske 20 centimeter ifrån mig och höll upp en fantaflaska i vädret.
- Jag kan leta en stund till. Sade jag i brist på att komma på något fyndigt och försökte få till ett litet finurligt leende genom att liksom bara le med halva munnen och lyfta på ena ögonbrynet. Han vände sig om, öppnade dörren och tog snabbt ut en jacka därifrån.
- Bra, sade han. Då tycker jag vi tar en liten promenad du och jag. Förundrad över att mina drömmar helt plötsligt hade gått i uppfyllelse sade jag okej och gick snabbt efter honom eftersom han redan hade dragit på sig ett litet försprång. Han vände sig om och fortsatte att gå, fast baklänges och tittade på mig. Så log han och vände sig om igen. Jag gick ikapp honom och tittade snett upp på honom utan att säga något.
- Varför går du så snabbt? Frågade han lekfullt. Jag skrattade till och saktade ner rejält till den takten jag helst går om jag har all tid i världen. Vi började närma oss en lekpark och han gick genast och satte sig på en av gungorna och klappade hårt på platsen mittemot honom på däcket i en gest som sa ”sätt dig ner, här”. Jag gjorde det och följde honom med blicken. Han brydde sig inte om att göra upp fart och inte jag heller. Vi hade bara farten som hade kommit till när jag satte mig. Så började han äntligen prata.
- Eh, Julia… Alltså, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här, men… Du vet hemma hos Jacob, eller kommer du ihåg det förresten? Jag nickade för att få honom att fortsätta, och det var ju klart att jag kom ihåg.
- Du kanske inte kommer ihåg det men när jag fick reda på att du var lite full så sa jag något i stil med Jaha, så då är det jag som är ditt misstag imorgon då. Jag hoppas att du inte trodde att om du hade varit nykter så hade du varit mitt misstag, för så var det verkligen inte.
- Nehe… Jag ville få ut mer ur honom, jag ville att han bara skulle fortsätta prata för jag var så nyfiken så jag hoppades att ju mindre jag sade ju mer skulle han säga.
- Jo asså… Sen den kvällen, eller egentligen efter kvällen hos Marcus, men mest efter den kvällen så har jag egentligen bara kunnat tänka på dig. Varje morgon när jag vaknar och innan jag ska somna så tänker jag på dig och hoppas att det ska bli något mer någon dag. För annars skulle jag nog inte kunna sova. Jag har aldrig försökt att inte tänka på dig för jag gillar ju att göra det, sade han med ett litet leende. Plötsligt fick han bråttom och började gå. Jag tänkte bara säga det.
- Vänta! Sade jag i brist på något annat. Ehm, asså… Han gick fram till mig och kysste mig. Först milt och sedan mera intensivt. Jag gjorde mitt bästa med att kyssa tillbaka och han började dra sina händer längs mitt hår, långsamt och varsamt. Han tog min hand och vi började fortsätta vägen vi hade börjat på. Plötsligt pratade vi ohämmat med varandra om så obetydliga saker att jag inte ens kommer ihåg dem. Efter ett tag började jag frysa och då tog han fram jackan han hade tagit med sig och lade den över mina axlar utan att ta bort sin arm efteråt. Det var som om han hade planerat alltihop från början när han tog med sig jackan, på ett bra sätt. Då och då stannade vi och han gav mig en till kyss. Vi började gå hemåt igen och innan vi gick in genom dörren igen strök han först bort mitt hår ifrån mitt ansikte och sedan kysste han mig i pannan så som han hade gjort hos Jacob. Han tog läskflaskan och öppnade dörren. När vi kom in till tv- rummet började alla ropa på oss.
- Sätt er ner nu då! Filmen börjar ju nu! Han satte sig i en stor sacko- säck och med min hand i hans drog han ner även mig i hans knä. Och där satt vi och myste resten av kvällen, lyckliga i varandras armar.
Slut
En liten historia jag skrev om Mr. X. Skulle han någonsin göra så här skulle jag vara den lyckligaste tjejen i världen.
Kommentarer
Trackback
