fan vad misslyckat...
Nu var det ett tag sen det kom ett inlägg så därför känner jag på mig att det här kommer bli riktigt låååångt.:P Tänkte börja med att berätta om mitt barnkalas från helgen:
Det blev en riktigt mysig kväll, men jag hade ju liksom räknat med att det skulle bli typ 20 pers. Så blev det typ 10. Anledning? några av mina kompisar som jag inte har träffat på sjukt länge som skulle komma tillsammans "råkade" åka för långt. De gick då av på en station ganska långt ifrån mig. Jag sa åt dem att gå över vägen för att ta nästa buss tillbaka och det sa en av dem att de skulle göra. Tydligen var det "svårt" för fem pers att hitta busshållplatsen på andra sidan vägen. Så de ringer en annan kompis som bor i närheten. Han "råkar" ha fest och de går dit. Sen av någon anledning vill ingen förutom en tjej gå därifrån hem till mig och hon "kunde" inte åka ensam. Jaha. Fett synd då. Där satt jag hemma och alla undrar när resten av gästerna ska komma och jag måste berätta för dem att de inte kommer komma eftersom de åkte fel och inte vill åka tillbaka för att dom är på en annan fest. Fy fan, vad är det för kompisar? Där skulle jag fira min födelsedag men jag antar att den där andra festen var viktigare än min (?)...Nu blir allt så himla jobbigt också...för jag vill ha kvar dem som kompisar. Men vafan är det för stil? och dom har typ inte sagt förlåt heller. Eller en av dem har typ gjort det fast liksom inte på riktigt. Hon skyllde på att hon hade dåligt lokalsinne typ. Yeah right, det var därför ni hamnade på en annan fest och inte ville åka därifrån. Så jag kan inte bara förlåta alla....jag vill ju ändå att dom ska säga förlåt självmant eller förklara vad som hände eller så. Men jag är inte en sån person som bara kan konfrontera dom andra heller, och då är jag ju rädd att jag kommer förlora mina kompisar också. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra......
Men vidare till nästa samtalsämne(:
Igår var jag på galapremiären av En shopaholics bekännelser. Jag är ledsen att göra er besviken men den var fan inte bra. Bara en hel del töntig och kanske lite kul här och där men helst skulle jag nästan ha gått på någon annan film. Som typ Slumdog Millionaire. Den har jag hört ska vara sjukt bra så den måste jag se snart! Jaja...jag fick ju i alla fall gratis chips och godis och sån där vitamindryck. Det tror jag kommer göra mig gott eftersom jag misstänker att jag har typ alla vitaminbrister man kan få...:/ Fick även syn på blondinbella där och en viss Ingela "pling" Forsman:P Duktig man är som vet vem hon är liksom(: Plus att hon som fixar och sånt i Äntligen hemma satt bakom mig...jag vet dock inte vad hon heter. Men kändisar är ju alltid kul. Hur B de än är:P
Så till mitt sista samtalsämne...eller de sista eller hur det nu blir. Jag är bara så himla glad att våren är på väg. För det känns verkligen, och det känns bra! Nu är det inte långt kvar tills vårskorna åker fram och man kan ta av sig mer och mer kläder. Underbaaart. Inte nog med att våren är på väg. Detta vill tydligen lärarna fira med att ge oss så lite plugg som möjligt. Jag har bara 10 kapitel i boken Catcher in the Rye att läsa och även om det verkar mycket så är det det enda så jag tackar och tar emot!
Jag vill bara avsluta med att det här inlägget är anledningen till att man ska, som jag, ha en anonym blogg. Skulle mina kompisar vetat om att jag har den här bloggen skulle jag ju inte kunnat skriva om deras....vad ska man kalla det?...svek? Jag är bara så jävla sur på dem just nu...men vem vet det kanske går över....eller inte. Jag behöver i alla fall inte vara så orolig över att de ska läsa det här eftersom de inte vet om att denna blogg existerar(: jag är så jävla smart! :D
Kommentarer
Trackback