Vita (?) lögner
Mammas version av min kväll:
Jag åkte iväg för att träffa lite konfakompisar, ca sex pers. jag åker sedan hem en del av vägen med carro och tar sedan taxi hem för att inte åka kommunalt ensam.
Min version:
Var på en fest hos min kompis kompis med typ 50-70 pers. När jag skulle hem åkte jag ensam enda tills jag var ganska nära då jag tog taxi.
Problem? När jag satt på tunnelbanan ringde mamma. Till henne sa jag att jag nu satt i taxin. Problemet med tunnelbanor är att de alltid säger när man snart kommer fram. Jag skulle snart komma fram och tydligen hördes det ut i telefonen. Jobbigt läge. "Heheh...eh nej jag sitter inte i taxin, men det är en taxi som väntar på mig på ett annat ställe...eh..jag tänkte att det var billigare..hehe". Mammas svar "okej, vi får prata om det när du kommer hem". Fyfan, skulle ju varit okej om jag hade haft en anledning att göra som jag gjorde men det hade jag ju inte, anledningen kanske var att jag fortfarande var lite full då så jag bara gjorde, anledning, vem behöver en sån?
Samtal blev det i alla fall när jag kom hem. Efter att ha spelat så nykter jag bara kunde gav mamma mig en kram och verkade ganska nöjd med mina argumentationer, men oj vad jag luktade rök då, då. Nej, jag röker inte.
Ännu ett samtal idag. Mamma vill veta att hon inte är en misslyckad mamma som har en dotter som ljuger henne upp i ansiktet hela tiden. Nejdå det gör jag inte alls, bara ibland. Jag är i alla fall så jävla bra på psykologi och sånt. Går därifrån, då är båda nöjda, mamma tror inte något speciellt om mig, hon tror på att jag är en duktig liten mammas flicka. Och det kan hon gärna få tro. Allt efter några få vita lögner. Ingen skulle ha mått bättre om jag hade sagt henne sanningen.
Kommentarer
Trackback
