Vidskeplighet
När jag var ute med hunden nyss insåg jag att jag nog är ganska vidskeplig...eller kanske paranoid? De sista tvåhundra metrarna såg jag en gråhårig man stanna plötsligt och vända om och gå efter mig. Jag började snabba på stegen och av någon anledning ville jag byta låt på ipoden. Come Away With Me... Nej tack. Det kändes bara som att om jag hade blivit bortrövad av den här mannen, tappat ipoden, och polisen sedan hade kunnat lista ut vilken låt jag lyssnade på när brottet hände, då skulle det inte vara just Come Away With Me! Det är ju som att be om det liksom. Det skulle hellre vara något meningsfullt som skulle ge polisen en ledtråd liksom... typ Thriller med Michael Jackson eller något sånt. Sånt där påverkar mig så himla mycket. Så fort jag ser någon göra något liiiiiiite annorlunda när man är ensam ute och går så blir man ju lite skraj. Vad ska man göra? Man är ju helt hjälplös om något skulle hända.
Men statistiken är ju ändå ganska bra. Av alla gånger jag har trott att någonting ska hända har det ju faktiskt... aldrig hänt. Kanske oroar man sig i onödan...
Oj, jag skapade nyss en ny blogg. Fett synd för den här bloggen. Fast den andra bloggen kommer jag säkert ta bort när som helst. Vi får la se.
att inse saker
Jag insåg nyss, i mitten av min uttråkadhet, att detta är ungefär så mitt sommarlov kommer bli. Med bästa kompisarna bortresta och inga syskon hemma. Helt ensam med föräldrar och dator.
Jag måste skaffa en hobby. En bra hobby.
Idag är en bra dag.
Idag har jag nämligen haft sovmorgon för att jag slapp skriva riksprovet i kemi, jag får MVG ändå :P Sedan när jag går upp vid typ tio har jag fått ett mail som säger att min dator är klar och fixad! Efter typ 2,5 månad var den äntligen klar! Wohooo så det är den jag sitter och skriver på nu (: (lycka!) Så gick jag på en lektion i skolan. Svenska. Några personer som höll tal och sen blev det betygssamtal om mitt tal som jag hade hållit för typ en vecka sen. VG+ eller MVG, det lutade åt MVG. Najs!! Hon sa också att hon blev förundrad under mitt tal över att jag kunde vara så himla onervös. Jag var ganska nervös på det talet men det var väl skönt att hon trodde att jag var helt och hållet kolugn! Sen gick jag ner till bussen fyra minuter för sent, men enligt de som stod där hade bussen inte gått. Så även om jag var fyra minuter sen så hade jag inte missat bussen, vilken tur man har ibland va! Men i det fina vädret som fortfarande råder bestämde jag mig för att gå hem. Jag satte på mig mina solglasögon och gick hem. Jag vet inte ens hur lång tid det tog men det gick inte så snabbt i alla fall. Kom hem och lade mig och solade, och nu sitter jag här och fixar med datorn som är precis som ny :D Jag vet inte om dagen hade kunnat bli mycket bättre faktiskt! Det enda som är lite synd är att mina bästa kompisar har åkt iväg till Tyskland idag... Så jag är ensam kvar. Men vad gör väl det när livet leker?
jag har ju andra kompisar och all tid i världen så allt går min väg nu. Bara att följa med helt enkelt!!
god hejdå.
Cause there's you and me and all other people
Oj vilken deppig kväll. Men med ont i huvudet är det inte så kul att dra ut och festa. Jag sparar mig till en speciell persons fest. Har blivit inbjuden till min gamla crush haha. Har inte pratat med honom på väääldigt länge men vi får väl se vad som händer med det.
detta har i alla fall resulterat i att jag suttit inne hela kvällen och kollat gossip girl. Men vad jag håller jag på med egentligen. Det här är inte sånt som jag skriver om i min blogg. Faktum att jag ens har en blogg är väl lite väl...
Jag vet egentligen inte varför jag skriver här ens. Jag har för mycket att skriva för att kunna uppdatera någon alls på en kväll om allt som har hänt. Jag kan bara påpeka att en resa kan förändra ett liv. Eller rättare sagt en resa förändrar ett liv. Ingen reser väl iväg utan att bli påverkad. Men min resa förändrade hela min umgängeskrets och kanske också mitt sätt att tänka. Men det var till det bättre. Åtminstone tror jag att det var det. Kul hade jag det i alla fall.
Nej, jag skriver när jag har något kul att skriva istället!
A moment like this
Igår hade jag verkligen ett moment. Det är över på bara några sekunder men det gick inte att ta miste på. Skulle ner i tunnelbanan och några personer gick mot mig och jag kollade in varje person liksom som man gör. En av dessa personer var en kille i min ålder med exakt det utseendet jag gillar på killar. Jag märkte det inte först men jag började stirra på honom när vi gick mot varandra. När han såg mig släppte inte heller han blicken och jag bestämde mig för att inte titta ner bara för att han såg mig rakt i ögonen. Så i kanske två- tre sekunder såg vi varandra rakt i ögonen och gick förbi varandra. Ibland vet man redan från början. Jag borde kanske ha stannat, gjort någonting. Men samtidigt så tror jag verkligen att om det är meningen att vi ska ses igen så kommer vi absolut att göra det.
På samma sätt kan man veta om det inte är meningen... jag känner att det jag har med min "pojkvän" (vi har inte träffats på snart två veckor) är inte meningen. Jag har gjort slut med en kille en gång tidigare i mitt liv. En kille jag var ihop med i en vecka i trean. Jag var sjuk hela veckan och sedan gjorde jag slut med ett litet brev. Killen spenderade ett tag efter det på toaletten gråtandes... så vi får väl se hur det går den här gången, på åtta år kanske jag har lärt mig att sköta det lite bättre... :S
dag 2
Konstigt nog så mår jag faktiskt bättre. Halsen är bättre och jag har mindre feber. Fan vad lycklig jag blir om jag lyckas bli frisk snart! Jag trodde ju man skulle vara sjuk i typ en månad, men riktigt sjuk har jag ju bara varit några dagar. Måste vara mitt superimmunförsvar. Mina arméer som är så starka att allt ont inne i mig bara försvinner. De ser sig om bakom axeln och tror sig se någon där för att bekämpa dem, beredda på att slå tillbaka men sen så blir det bara svart! HA! Så går det för den som messar med min kropp! (jag vet inte om ni förstod någonting av det jag nyss sade.. men jag orkar inte sudda och min humor är lite ringrostig eftersom jag inte träffat kompisar eller andra än min familj på några dagar.)
Usch jag känner att jag börjar bli en sån som skriver bara för att skriva, inte för att den har någonting speciellt att skriva. Och det är inte bra. Det måste jag sluta med. Från och med nu ska jag bara skriva när jag verkligen har något på hjärtat liksom. Och nu kom jag på någonting sånt!
Jag har en kompis som bor utomlands. Vi har snart inte setts på ett år nu så det var väldigt länge sen och hon flyttade för typ fyra år sedan eller något sånt. Då var vi bästa kompisar men nu är vi liksom gamla kompisar... eller vad man nu ska säga. Men det känns ändå inte som om vi har glidit ifrån varandra så mycket. För när vi väl pratar så kan vi prata om vad som helst och även om vi inte pratar så ofta så är det ganska lagom. För då när vi väl pratar så har vi något att säga så det inte bara blir typ "hej, hur är det med dig?" "bra, du då?" "jo det är bra" och så tar det slut där liksom. Jag saknar henne ibland men ändå så känns det som om vi passar bättre ihop på långt avstånd. Vi har nästan blivit tajtare nu för jag kunde ofta bli trött på hennes energi och så. Okej det här blev jätteoklart men min poäng med det här är att det kan vara både positivt och negativt att inte vara nära varandra hela tiden. Så det sa!
Körtelfeber dagbok dag 1
Skulle jag inte varit sjuk nu hade jag nog suttit och skrivit på min spanska eller tänkt på vad jag ska ge till min kära vän som fyller år eller tänka på vad jag ska ha på mig på skidresan, eller bara vara trött från skolan. Men nej, nu ser det mer ut så att jag går upp på morgonen efter en orolig natt med halsont och täppt näsa. Jag gör frukost och sätter på en film som jag tittar på. (Bridget Jones kan verkligen få en att känna sig helt återställd) Sedan kollar jag igenom vad jag missar i skolan. Tar itu med det. Äter lite lunch (om halsen tillåter). Deppar över alla planer som bara försvinner mellan mina fingrar. Tröstäter lite med kompisarna Ben och Jerry. (det enda som verkligen går ner utan att jag behöver kämpa ner det, det går automatiskt!:D) Kollar något avsnitt Gossip Girl. Deppar lite till. Äter middag (även där om halsen tillåter). Deppar lite mera och går och lägger mig.
Skulle jag ha dessa dagar utan sjukdom skulle det vara himmelriket! Men nej. Körtelfeber s u g e r !
Prutt och bajs, jag ska försöka bli lite mera positiv... jag ska verkligen försöka, imorgon.
Fan för mitt liv.
Jag brukar oftast vara väldigt nöjd med mitt liv. Och den här helgen har varit sjukt bra. Så sjukt bra att jag idag fick reda på att jag dragit på mig körtelfeber. (nu lät det som om jag blev smittad i helgen men så var det inte!) I helgen som kommer hade jag planerat att dels fira min kompis som fyller sjutton år, och sedan åka vidare till en fest där två andra kompisar fyller arton. Veckan efter hade jag tänkt gå på en annan fest en annan kompis ska ha för att fira att hon har fyllt år och veckan efter det fyller först en annan kompis arton och ska fira det, dagen efter fyller jag år och dagen efter det hade ju jag tänkt följa med majoriteten av skolan på skidresa. Där hade jag planerat skidor hela dagarna och festande hela nätterna. Nu: Jag vet inte ens om jag kan göra någonting av det här för jag vet inte när jag blir frisk och om jag inte är helt frisk kan jag inte göra någonting ansträngande eller dricka någon alkoholhaltig dryck.
Som sagt så brukar jag inte vara så bitter men det här var så många dåliga nyheter på en dag att jag helt enkelt måste få det ur mig. Och då har jag ändå redan suttit och kollat igenom typ alla fan för mitt liv som finns för att se om jag kanske kan må lite bättre än de på den sidan. Det slutade med att jag skickade in min egen så nu får vi väl se om den kommer upp snart.
Tidigare satt jag och lyssnade på What Goes Around Comes Around med Justin Timberlake och tänkte vad har jag gjort för att förtjäna det här då? Såna här saker brukar inte hända mig för jag brukar ha karman på min sida. Nu vette fan vad jag har gjort för att förtjäna det här. Förhoppningsvis arbetar karman åt andra hållet den här gången: Först ger den mig några helvetesveckor, seeeeen kommer mitt liv att bli bättre än det någonsin varit.
Den som lever får se!
Tänka sig!
Här läser ni just nu mitt hundrade inlägg! Det är stort för mig! Och det är inte så heller att jag inte har någonting att berätta, att jag bara skriver för att säga att jag har hundra inlägg? Nejnej, så gör ju inte jag. Skriver jag är det för att jag har någonting att berätta, eller få ur mig liksom.
I helgen har jag, hur overkligt det än känns, blivit av med det stora O:et som hänger en stackars tonåring runt halsen ända tills man lyckas hitta någon som kan ta av det, och som man vill ska ta av det åt en. Förstår ni vad jag menar?
Just det. Oskulden.
Som (vad jag vet) den enda anonyma bloggaren borde jag ju berätta om det här för alla. Jag vet hur jag gärna hade läst om hur personer förlorat oskulden och så innan jag gjorde det. Men "vanliga människor" tycker ju att det är pinsamt att skriva om sånt. Det vill man ju inte att ens kompisar ska läsa och så. Och det vill ju inte jag heller. Men det gör de ju inte så jag behöver inte oroa mig. Men jag måste erkänna att det kan vara pinsamt att skriva om såna saker ändå, även om jag inte har någon aning alls om vem som vill läsa min blogg.
Jag hade funderat en hel del på om och när jag skulle vilja ha sex med vad som nu har blivit min pojkvän. Vi har kanske varit ihop i en månad eller något sånt. Och jag har tänkt som så att jag borde passa på nu när jag har fått tag på en bra kille, erfaren, som gillar mig. För om jag inte gör någonting med honom så kan det dröja ett långt tag innan jag hittar någon bättre. Men så tänkte jag också så att jag är ju inte direkt kär i den här killen, tror jag. Det är fortfarande väldigt oklart. Men så i helgen hade vi suttit och tittat på film tillsammans med hans syskon och sedan, när vi blev ensamma, hettade det till mer och mer. Vi gick in till sovrummet och det dröjde inte så länge förrän han var över mig i bara kalsonger och jag låg där i bara trosor. Jag hade ju aldrig gått så långt så jag hade hela tiden tanken i huvudet vill jag det här? eller mera om det är något jag inte vill så ska jag säga till. Jag kände plötsligt hans fingrar i mig och det kändes inte fel. Men det var svårt att njuta av något som jag var så ovan vid. Jag ville ständigt hålla kvar kontrollen men det var svårt. Det måste finnas något fysiskt i oss som bara tar tag och föser undan det psykiska för på något sätt känns det som om det inte var jag under den där kvällen. Det är därför det känns så overkligt idag för jag kan knappt tänka mig att jag någonsin faktiskt skulle göra det.
I alla fall började jag mer och mer tycka om det när han frågade hur långt jag ville gå. Som sagt var min hjärna tillfälligt ur funktion så jag hade ingen aning. Så jag sade det också. Om och om igen jag har ingen aning...jag har ju inte gjort det här förut...Han kom med förslaget att vi skulle prova och om jag ville sluta så kunde jag bara säga till. Då kändes det helt rätt. Det kunde jag ju inte säga nej till heller, det skulle inte finnas någon anledning. Så han satte på sig en kondom och överlät allting till honom. I början gjorde det ganska ont och jag blev nästan rädd att han inte skulle kunna komma in, men han jobbade sig systematiskt in och det gjorde ändå mindre ont än vad jag hade förväntat mig så spänningen släppte lite då och det gjorde inte längre så ont. Båda våra andningar var väldigt tunga och jag försökte verkligen njuta men även om det inte längre gjorde så ont så var det inte direkt skönt. Jag hade inte förväntat mig det heller, men han hade nog trott att jag till och med skulle komma första gången men det gick inte. Det tror jag är ytterst få som kan.
Efteråt började jag blöda lite, men bara invärtes liksom, det kom ingenting i sängen som tur var. Det var en mysig natt om än väldigt varm. Och jag är väldigt glad över att det ändå inte blev så konstig stämning efter som man har fått för sig att det alltid blir.
Nu hoppas jag bara att jag ska kunna börja njuta av det så fort som möjligt. Men som den sextonåring jag är så känns det otroligt skönt att blivit av med bördan på sig när mina bästa kompisar för länge sedan blivit av med oskulden och man blir lite "klassad" nästan som oskuld. På något sätt, jag vet inte varför, tror jag att jag har haft ett omedvetet mål att bli av med den innan jag fyllde sjutton. Nu känns det skönt att slippa stressa över det och att inte ha den stora milstolpen kvar i livet att ta sig fram till. Nu kan jag äntligen ta livet som det kommer och låta det som händer hända, och det som inte händer vara.
Till alla oskulder där ute kan jag bara råda att inte vara rädda för att förlora den, och det behövs inte alkohol, vilket jag trodde och vänta tills ni hittar någon som någorlunda rätt så slipper man ångra sig resten av livet liksom.
Jag ångrar ingenting.
Och så bara för att det här är så jävla bra även om det är barnsligt ska ni få lyssna på detta:
Feelings
I feel like crying my heart out. Having no feelings. Then maybe I could go to sleep.
Hoppsan hejsan Karlsson!
Fan.Jag som hade tänkt blogga typ... jättemycket den här veckan.
Det kanske inte märks, eller så gör det det, men jag har väldigt mycket att få ur mig. Enda anledningen till att jag inte skriver ner detta i bloggen är väl att jag har min lilla dagbok på datorn som jag skriver i så slipper jag hålla på med att ladda upp saker och så, bara skriva för mig själv, slippa förklara för jag förstår ju mig själv automatiskt.
På senaste tiden har jag i alla fall:
Inte sett Avatar!
Typ skaffat pojkvän... till kanske 90% eller så, vi har inte sagt att vi är tillsammans men jag skulle nog säga att vi är det.
Kollat Paradise Hotel som en galning, älskar det programmet alltså
Också börjat kolla deltagarnas bloggar. Cimons blogg är så jävla skön, han är så ärlig och öppen. Sjukt bra helt enkelt.
Funderat på att börja knarka (ja, jag är seriös, typ röka på men jag vet inte, min kompis vill men jag vet varken ut eller in..)
Skrivit musikhistoria. Snart är jag känd.
Påmints om hur bra mina drömmar passar mig. Ingenting ska stå emellan.
Insett att jag nog inte gillar min blivande pojkvän så mycket, men tillräckligt för att ge honom min tid ett tag.
blivit trött på att skriva ut vad jag känner. Jag måste gråta.
Ja det var väl det. Mitt liv är nog inte så intressant. Vad av det här är ens riktiga saker liksom? Men det är ju inte det som är meningen heller. Jag .. behöver bara skriva ibland. Och skriva och veta att någon faktiskt kommer läsa det. Man känner sig mer behövd på något sätt. Eller jag vette fan. Något i den stilen.
hur ska det gå?
Det är frågan.
När jag skrev det förra inlägget (vilket var väldigt länge sen) var jag ju som sagt lycklig. Det verkar ju i alla fall så när jag läser om det. Jag börjar tro att det kanske hade och göra med att jag fortfarande var liiiiite full.. För kvällen innan var jag väääldigt full...fick jag reda på sen. Sen den kvällen har jag träffat mr. x flera gånger. Vi har varit på en daglig promenad och fikat. Den fikan fick ett väldigt abrupt slut så vi hann inte riktigt reagera på att vi skulle säga hejdå om ni förstår. Jag fick en snabb puss men sen behövde han gå...
Sen gick vi på en till promenad, en nattlig den gången. Det var betydligt mysigare om än lite kallare. Det blev första gången vi kysstes på riktigt i nyktert tillstånd. Nog första gången någonsin som jag faktiskt har kysst någon i nyktert tillstånd. (om man inte ska räkna med en gång vi körde sanning och konka nyktert...väldigt oklar kväll... och om man inte ska räkna med han jag strulade med utomlands... men ingen av de gångerna var seriösa och det är det jag menar!) Jag vet inte riktigt vart jag är på väg med det här. Tänkte bara säga att vi har träffats mer och så och vi har varit hemma hos varandra, träffat varandras mammor :P kyssts i varandras soffor (: haft det väldigt mysigt skulle man väl kunna säga. Men han reste bort för någon vecka sen och som jag alltid blir så börjar jag bli så tveksam när jag inte är med honom. Jag gillar honom när han kysser mig eller när han tar min hand i sin... men sen ibland så säger han något som får mig att tänka om helt.
Jag har liksom hela tiden trott att när jag skaffar pojkvän så ska han vara den perfekta killen. Och nu har jag snart pojkvän och han är inte så snygg jag hade hoppats, han har inte den personligheten jag trodde jag gillade och han gör vissa saker som jag inte tycker om. Jag tror jag börjar förstå nu att det som ett förhållande går ut på är inte bara att man bara älskar allt den andra gör och säger utan man måste helt enkelt bortse från det man inte gillar och hoppas att de bra egenskaperna vinner över de dåliga.
Ett annat problem jag har är att jag tror verkligen inte jag vill ha pojkvän... inte just nu i alla fall. Jag har ju gått ur singellivet nu och då börjar jag plötsligt märka hur man konstant letar efter någon och hur i alla fall jag, konstant flörtar med varenda snygga kille jag ser.
Jag tänker på att jag ska på skidresa med typ hela skolan under sportlovet och då vill jag faan vara singel... Hur festar man om man har kille liksom? Det enda jag gör när jag festar är ju typ att ragga...okej inte bara men nästan.. hur ska jag klara detta?....
FAN
Fan jag tappade nyss min iphone i golvet.
Fan jag har ingen födelsedagspresent till min mamma.
Fan jag har inte köpt några julklappar.
Fan jag har panik inför fredag.
Fan vad jobbigt att skriva labbrapport.
Fan jag behöver sova också.
Fan att jag inte har en blogg som någon vet om som jag känner.
men trots allt
Tur att jag:
har en iphone över huvudtaget och att den inte gick sönder. Jag älskar den (:
i alla fall har en idé på vad jag ska ge mamma.
har lite i plånboken ändå och en hel del tid för julklapparna.
kommer få träffa honom på fredag (aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah)
har två helt lediga dagar på mig att skriva labbisen.
har en skön säng...nej, den borde vara större och det borde ligga någon där just nu. Lite otur.
har en blogg som jag kan skriva vad som helst på! Det är faktiskt kul!
är snygg (nu skriver jag upp allt)
är smart.
har snälla föräldrar som inte bråkar.
bor där jag bor.
har de underbara vänner jag har.
älskar min skola.
är bra på att sjunga.
har fått kolla paradise ikväll, det bästa ;)
vet att jag är bra.
vet att jag är mer än bra.
förstår när det är dags att sluta den här listan.
säger godnatt nu!
Godnatt!
True Blood
Jag har börjat kolla True Blood på senaste tiden, mina kompisar tipsade mig om det så jag provade att kolla första avsnittet och nu har jag sett de första åtta. Jag vet fortfarande inte om jag gillar det eller inte. Vissa avsnitt blir man helt tagen av medan vissa nästa äcklar en. Jag stör mig lite på att Sookie, som är huvudpersonen, pendlar jättemycket mellan att vara jättesöt och sen helt plötsligt så blir hon typ jätteful... Det är någonting med hennes leende eller något som är konstigt. Men ändå kan jag inte sluta titta på serien. Har tänkt kolla båda säsongerna som finns. Det är ju trots allt bra underhållning så, varför inte om man har lite extra tid lite då och då. Och något som är bra med serien är att de får med väldigt många olika... vad ska man säga? Scener? Alltså de får med lite kärlek, lite skräck, lite action, och alltid lite sex, hihi alltid det bästa ;) Är man lite ensam som jag ibland så är det definitivt värt!
Har du sett True Blood? Om inte, klicka här och njut (:
(förresten också bästa stället att titta på serier helt gratis med bra kvalitet på internet!)
Ska nu kolla avsnitt 9 :D
Jag blir så trött
Jag blir så trött, så trött så TRÖTT på allt plugg. Eller egentligen på mig själv för jag har haft hur mycket tid som helst på mig att göra det här men ändå skjuter jag upp det gång på gång på gång, och nu när jag fick slut på saker att göra för att hålla mig från att plugga sätter jag mig och skriver ett inlägg om min egen slöhet. Jag fattar inte att jag kan vara så dum. Skulle jag ha gjort det här typ i söndags så skulle jag ha varit ledig nu! och kunnat gå och lägga mig! ÅH sängen (: drömmar (: sömn (: ledighet (: stress :( plugg :( lathet :( sitta uppe på kvällarna :(
...NOT!
Jag hatar mig själv för tillfället, sätt dig ner och plugga i stället för att göra massa onödigt!
Okej...nu ska jag försöka...
...NOT!En sak jag tänkte säga
Jag tänkte bara berätta att jag har haft en riktigt jävla härlig och mysig kväll som har involverat goda vänner, godis, film och tår som går ur led. I say no more
tveksamt...
Nu börjar jag bli ösäker på det här med en blogg... jag har nämligen börjat skriva dagbok och då behövs ju ingen blogg längre eller?... Jag får fundera på det. Jag kommer definitivt ha mycket mindre att skriva om så... nu är ju frågan hur jag gör.
nuläget
Just nu sitter jag och lyssnar på death cab for cutie, I'll follow you into the dark. Försöker få tillbaka min sångröst men på grund av smärre förkylning går det inte så bra.
Sitter också och lägger in bilderna från min resa. Kommer nog ta ett tag eftersom det är ca 540 bilder...
Lite senare kanske jag lägger upp någon bild eller två och skriver lite om hur det var där. Eller lite och lite, jag brukar alltid tänka att jag ska skriva lite och sen sitter jag och skriver i någon timme. Jaja, only time will tell.
Måste gå till affären och köpa mat bland annat och packa upp och tvätta och massa mer...vi hörs senare vill jag lova!
Åka bort
Imorgon reser jag iväg, i tre hela veckor. Det är sjukt lång tid....och sjukt konstigt att från och med imorgon kommer det ta minst tre veckor tills att jag sitter här igen och skriver :O Ohja det är sant. Men jag kommer ha sjukt kul i alla fall. Språkresa it is. Jag ska inte säga massa saker innan annat än att jaa...jag kommer åka helt enkelt.
Hoppas på att Mr. X kommer att befinna sig på flygplatsen imorgon samtidigt som jag för han ska nämligen också iväg, dock inte till samma ort så jag kommer få flirta ifred :P och han med.... :( menmen, det kommer bli han och jag tillslut det känner jag på mig ;)
Har just nu lite packångest. Jag hatar att packa...det tar så lång tid och så glömmer man alltid massa grejor som man behöver och så...så jag gör en lista helt enkelt (: på datorn...som ursäkt för att slippa packa såklart. eller jaa...slippa och slippa, det blir väl mer skjuta upp till i natt när jag kommer bli jätttestressad och trött..menmenmen
Kom just på att jag har glömt att tvätta idag! JAAAA, så bra är jag! FAN
Avskedsfesten
Hmm...jo igår var jag ju på avskedsfest för en kompis. Jag och en annan kompis hade jobbat hela dagen på en present till honom och det var sjukt kul. Vi gjorde en cover på en känd svensk låt och satte in vår egen text och spelade in. Han blev tydligen jätteglad sa en kompis. Att han hade blivit helt tårögd (: Så det är ett tips på bra present. Och kul också!
Mr. X var där. Jag hade sett fram emot att träffa honom jättelänge men då hade jag trott att festen skulle vara spårad med mycket sprit och mycket folk och allmänt kul. Men det började med att hans mamma var hemma och typ ingen hade något att dricka och vissa ville inte dricka heller för dom skulle jobba nästa dag och så...Så jag och min kompis var nästan dom ända som hade druckit...eller ja vi var inte direkt packade men jag blev lite påverkad i alla fall.
Aja whatever, känns som om jag glider bort från ämnet lite- igen. Men mr. X kom i alla fall fram till mig och hälsade när jag kom (måste ju vara bra) han gav mig en stor kram :D haha men sen vet jag inte...det blev lite konstigt...jag pratade aldrig liksom direkt med honom utan mer att vi stod i samma grupp och pratade. Men han gav mig blickar som jag var lite för nykter för att besvara...åh jag hatar mig själv att jag ska bli så blyg när det blir så där. Varför kunde jag inte bara gå fram till honom och prata lite och sen typ..se vad som händer sen? Hur svårt kan det vara? Jag tittade i alla fall på honom lite då och då och jag märkte att han gjorde samma sak.
Sååååå vad betyder nu detta? Jo. Nu ska jag börja stalka honom (: hihihi
För det måste väl ändå betyda att han gärna skulle göra mer än att bara prata någon mer gång, och det vill ju jag med! HA vilken match (alltså inte en sån som man spelar typ fotboll utan en sån när några eller någonting passar bra ihop, vet inte riktigt om stavningen är annorlunda) . Vi passar verkligen ihop (: tror jag i alla fall
Så....jag har inte hans nummer. Men om han loggar in på facebook så tänker jag definitivt skriva till honom! Nu får jag inte banga alls! Känns trist att tänka att jag inte kommer träffa honom på hela sommaren nu. Om inte han skulle kontakta mig såklart. Men hur skulle det gå till? Han har ju inte mitt nummer. I så fall skulle han behöva ta det från en av mina kompisar som är kompis med honom också och chansen att det skulle hända är ju typ...0,00001% eller nåt sånt?
Jag uppdaterar er på vad som händer mellan oss :P Jag har inga förväntningar och det borde inte ni heller ha men jag tycker det är så kul att jaga killar så självklart ska det skrivas om det! men jag kan säga en sak, när jag har börjat jaga en kille, då lyckas jag oftast, det är bara en tidsfråga. Funderart på att göra mr. X till en egen kategori...men det ska jag kanske vänta med tills det har blivit lite mer mellan oss.
Stay to it!
Och innan jag glömmer det måste ni höra denna underbara röst och kvinna och låt och... helhet!
(den jag tänkte lägga upp var Kungsholmens Hamn men den fanns inte på youtube vad jag vet så nu blir det Långa Nätter men den är också underbar)
