Nyktert vs alkohol
Vet ni vad jag har kommit fram till?
På grund av att jag hade körtelfeber så tror jag det är så att jag inte får dricka någon alkohol (nej, det får jag inte annars heller enligt svensk lag, men nu menar jag att jag tror att det skulle kunna få verkligt hemska konsekvenser för min lever.) och därför har jag under de senaste helgerna stått över välkomstdrinkar och annat smått och gott och inte tagit med mig något eget utan helt enkelt kört helt och hållet nyktert! Bara för att inte ta några risker liksom. Och vet ni vad? Jag trodde att jag skulle ha jättetråkigt. Men nu har jag varit på tre fester helt nyktert och jag tycker fan det är lika kul som att vara full på en fest.
Eller okej. Det är väldigt svårt att jämföra. Att gå på en fest och bli redigt påverkad är en helt annan sak än att gå och vara helt nykter. Men som igår: Jag åkte på en fest med två av mina kompisar. En av dessa var väldigt full. Alltså väldigt. Hon förstod inte lika bra som jag att hon redan gått över sin gräns, så hon fortsatte dricka. Det slutade med att hon sov bort hela kvällen uppe på min kompis rum och mådde väldigt dåligt. Den andra kompisen jag åkte med var inte så jättefull när vi åkte, kanske lite lullig bara. Under kvällen blev hon sedan mer och mer full men hon höll sig på en lagom nivå, tillräckligt för att hon skulle vara taggad hela kvällen. Hon hade riktigt kul verkade det som. Men jag tror att jag som nykter, hade lika roligt som henne faktiskt. Och definitivt roligare än min fullaste kompis.
Det jag försöker säga är att man kan faktiskt ha kul utan alkohol! Med rätt inställning och rätt umgänge spelar det inte så stor roll om man är vinglig och har dåligt omdöme eller bara är allmänt taggad.
Och nu är det också så här att skulle jag ha läst det här inlägget skulle jag ha tyckt yeah right, jag har i alla fall roligare med alkohol. Men allt jag säger är bara att man måste inte basera hela kvällen på alkoholen. Det är inte så svårt att ha kul ändå.
Det här med storbloggarna...
Det här kanske är konstigt att skriva som bloggare... men jag ser inte mig själv som en bloggare så därför borde det vara okej. Jag menar min blogg känns inte som någon annan blogg.... (om ni misstycker kan ni gärna skicka en länk till en liknande blogg och jag ska gladeligen läsa).
Men i alla fall så tycker jag bara att det här med bloggandet nästan har gått för långt. Vissa bloggar som typ Kissies blogg (nu har inte jag läst den, men det här är baserat på vad jag har hört) verkar ju bara få publicitet för att folk pratar om den. Jag kan tänka mig att det började med att hon skrev någonting som folk tänkte "men det är ju helt sjukt att hon skriver det". Då när hon inte hade så många besökare måste ju de besökare som hon hade ha börjat prata med sina kompisar och kanske till och med gått in och visat "kolla vad hon skriver, det är helt sjukt!" och så blir det en kedjeeffekt eftersom det verkar som om det mesta som står på den bloggen är provocerande. Och det är väl inte direkt så att de som läser bloggen känner att de får in någon intressant information eller så. Utan det måste väl vara så att hennes blogg är ett kul samtalsämne liksom, och vill man hänga med i det sociala så är det bäst att man läser lite då och då.
Själv har jag som sagt aldrig läst den och jag tänker nog inte börja heller. De bloggar jag följer är dels mina kompisars och dels paradise- cimons ibland. Mina kompisars bloggar innehåller inte så mycket av det här "hej allihopa, nu ska jag gå och lägga mig, pusspussss", vilket jag tycker är väldigt skönt. De gör så att jag håller mig uppdaterad lite på vad de gör även om jag inte träffar dem så ofta. Och paradise-cimons blogg tycker jag bara är så himla skön. Jag tror att han och jag är ganska lika ändå... Hans blogg hittar ni här.
Nu har ni fått min syn på det här med de stora bloggarna... och ni håller säkert inte med mig men jag bryr mig faktiskt inte.
Nu ska jag återgå till mitt pluggande! Ciao
Mannen, ,myten, legenden :P
Allt handlar om tajming.
Den här körtelfebern kunde inte ha haft sämre tajming. Jag har ju redan berättat om allt som jag kommer missa på grund av det. Men det är också så att jag tror att den kan bli slutet på mitt första "seriösare" förhållande. Min pojkvän eller vad man nu ska kalla honom verkar inte alls lika intresserad sedan han fick veta att jag var sjuk. Alltså så icke-intresserad att det nog antagligen tar slut när som helst. Så även om jag trodde att jag var säker inför alla hjärtans dag, think again! Kanske hinner jag bli singel tills dess. Och det enda jag kan göra åt det är att ligga hemma och deppa. Jag kan inte ens ragga upp någon ny eftersom minsta puss skulle smitta ner killen med mina tjejbaciller.. :( Då skulle jag ju bara kunna pussa någon som verkligen förtjänar att bli sjuk men även om jag skulle känna någon sån kille så skulle jag inte klara av att kyssa honom om jag ogillade honom så mycket så..... hopplös tajming helt enkelt.
alltså fyfan jag kan inte släppa det. Här ska jag alltså kanske bli singel, precis innan alla hjärtans dag eller så får jag behålla honom lite till men då kan jag ändå inte pussa på honom. Jag kommer helt enkelt få spendera alla hjärtans dag hemma med min familj. De kan jag ju i alla fall stöta på för då kommer ingenting att hända... (nu skojar jag bara, så desperat är jag inte)
(...även om jag drömde för ett tag sen att jag kysste min brorsa... men det var jättekonstigt och jag sade till honom i drömmen att vi borde sluta eftersom vi var syskon...)
I alla fall. Allt handlar om tajming. Bara tänk på det. Vad skulle hänt om du hade kommit lite sent till bussen idag? Missat den, hamnat på en buss där du skulle ha träffat ditt livs kärlek? Krockat och dött? Haft en nära-döden-upplevelse och möblerat om hela livet för att du lärt dig vad som verkligen är viktigt i livet?
Det spelar väldigt stor roll.
Jaha?
Så den stora frågan:
Vad betyder det när tjejen är den som måste skicka första smset? va? Ska det behöva vara så i Sverige? Det mest jämställda landet i världen?
Och ja, jag var tvungen att göra detta idag. För jag tyckte att det inte bådade så gott att det enda vi hade sagt till varandra efter att han hade tagit min oskuld, jag hade sovit hos honom och sedan åkt hem var typ "du jag har körtelfeber, risken är ganska stor att du också får det nu om du inte redan har haft det". Kändes som att om vi inte skickade ett enda litet ynka sms till varandra på typ två dagar, då kommer vi aldrig mer prata någonsin. Så därför tog jag initiativet och skickade ett sms till vad som ska föreställa min pojkvän. Även fast det är jag som är sjuk och alltså han som borde smsa och vara jätteorolig för hur jag mår... så är det jag som får smsa och fråga om han har blivit sjuk. Va? Vad är det för jävla stil.
Kanske var hans ända mål med att vara med mig att få mig i säng.
Han kanske typ har haft något vad om vem som först kan få mig i säng. Och nu när han vann så behöver han inte bry sig längre. Kan killar vara så hemska?
Jag som trodde att jag ändå kanske var den som var lite taskigare i vårt förhållande eftersom jag är ihop med honom även om jag inte riktigt är kär.... men nu är ju frågan om han har gått för långt asså... inte okej.
Men vad tycks? Vem är det som ska smsa? visst är det väl ändå killens uppgift lite grann... i alla fall om det var tjejen som började gången innan, och som skrev det sista smset?
Westlife vs. Daughtry
Min dag började aktivt och jättebra. Jag vaknade tidigt för en gångs skull! Typ tjugo i tio eller något sånt, jag är stolt! Sen har jag varit på långpromenad med hunden och allt, men där tar det stopp. Sen insåg jag att det var lördag, alltså slappdag. Så jag fastnade vid datorn. Har fixat Google Wave...känns lite onödigt eftersom jag känner typ två stycken som har det och jag vet inte riktigt hur det funkar men jajja... Har också kollat in Alicia Key's spellista på spotify med hennes favoritlåtar. Själv anser jag att typ ingen av låtarna är speciellt bra... Jag har alltid gillat hennes låtar men hennes musiksmak är faktiskt inte så bra.
Så blev jag så himla sur igår också. Jag antar att det var ganska många som såg Idol igår med Westlife, eller i alla fall någon av reklamerna för deras nya album. Den låten som de väljer att spela mest och som var med i Idol, What about now, är en cover! Och de har inte gjort om låten överhuvudtaget eller ens typ ändrat på kompet lite grann. Det är som om de laddat ner karaoke-versionen och sen ställt sig och gjort den och säger att det är deras låt! Originallåten gör Daughtry och han gör den väldigt likt men helt enkelt proffsigare. Så det blir helt klart diss på Westlife, jag gillade dem förut men att göra comeback med en cover är ju bara förjävligt, faktiskt.
vs (jag tror inte det finns någon video till Daughtrys version, så lyssna bara.)
Jag hoppas ni förstår att Daughtrys version är den första och bästa! Det finns ju ingen anledning till att göra om den...usch för Westlife... och vad fan är det för video seriöst? Försöker de göra någon slags miljövideo, "rädda världen och köp vårt album"? De har blivit för töntiga och för dåliga helt enkelt. Live i Idol var i alla fall asdåligt tyckte jag.
Is it worth it?
Har suttit och tittat på The City typ hela dagen...Adam var otrogen mot Allie och fortsätter att förneka det, jävla skit. Ska alla killar vara så eller är det bara vissa som är skitar? Får mig att fundera på om det är värt att vänta på min kärlek, att någonting ska hända mellan oss. Eller det kanske bara är bäst att vara singel hela livet? Kanske är det det man egentligen är lyckligast av, bara att samhället har fått oss att tro att människan kommer i par.
Vid närmare eftertanke litar jag nog mer på samhället än The City just nu. Jag vill ha en pojkvän och jag vet vem jag vill ha.
Förresten drömde jag om honom igårnatt. Ni kan inte förstå hur överlycklig jag blev! Jag vaknade dels med känslan tack Gud för att du lät mig drömma om honom, äntligen. Men sen kom känslan fan att det inte var verklighet... Drömde i alla fall att jag träffade honom och han tog mig åt sidan och sa att jag var den enda han ville ha, även om han hade tvekat så, nu när han såg mig igen, så visste han. Bara jag fanns där, det var mig han ville ha och ingen annan. Mitt hjärta fylldes med så mycket att det blev svårt att andas, så i drömmen fick jag svårt att få ur mig någonting alls men jag svarade viskandes att han var allt jag ville ha också. Jag har nog aldrig någonsin haft en så romantisk dröm... Den var så himla kärleksfull liksom, det går inte att beskriva, allt jag har velat drömma den senaste veckan sattes ihop till den perfekta drömmen och det var bara... underbart. Och har jag väl börjat drömma om honom så finns det väl ingen tvekan antar jag- jag är kär.
Gud vad har jag gett mig in på
Dagbok
Okej, jag vet inte hur länge sen det var som jag skrev något på den här bloggen... Men jag vet varför! Jag har alltid haft lite av ett behov av att få ur mig vad jag tänker och så och då är det ju jättebra att ha en blogg. Men så i Juli så kom jag på, eftersom att jag inte har låtit någon få reda på att jag har den här bloggen, så är det ju nästan ingen som läser den... MEN då tänkte jag att jag kanske inte behöver någon blogg, eller bara behöver en blogg för att skriva om lite mer allmänna grejer som typ om jag har sett någon ny biofilm eller något sånt, sånt som kanske inte brukar vara så jättekul att läsa om men som jag faktiskt tycker att jag kan... göra lite roligare liksom.
Så nu har jag, i juli, startat min egna dagbok på datorn! Och jag älskar det! Att inte ha den här pressen av att skaffa läsare utan bara skriva för sig själv. Plus att jag slipper skriva på papper, det klarar jag inte av. Om jag sitter kanske fem minuter ibland och kanske tjugo minuter ibland så får jag ihop så mycket mer tankar och känslor än om jag skulle skriva i en blogg. Så jag har det här programmet OneNote på datorn som verkligen är jättebra! Ni som har det borde testa om ni inte har gjort det. Där har jag en "Notebook" som är själva dagboken, sen har jag också indelat i boken de olika månaderna, och sen har jag i månaderna, en flik för varje dag vilket gör det jätteenkelt att hitta överallt.
Det finns dagar som jag inte hinner att skriva om eller inte orkar eller inte vill eller helt enkelt glömmer bort. Men eftersom jag gillar att skriva så mycket så händer det faktiskt inte så ofta att jag hoppar över dagar. Det känns som om man får en..djupare kontakt med sig själv (ja, det låter nog hur töntigt och..lame som helst, men ibland är det svårt att hitta de rätta uttrycken för det man känner). Jag som ofta har svårt att veta vad jag känner, jag tror att jag gillar någon och sen efter ett tag kanske det slår mig att jag inte alls gillar den här personen, då är det jättebra för mig att skriva vad jag känner och verkligen tänka efter. Tänka vad jag vill och inte vill och ställa mig de frågor som jag kanske annars skulle tänka lite kort och sen glömma bort, och nu finns de där så länge jag vill spara dem, bara att gå tillbaka och kolla hur mitt liv var i till exempel september 2009. Och det är lite det som är så kul, att om tio år så kommer jag kunna läsa det här som en bok. Vad jag tänkte och kände när jag var sexton år. Kanske tänka shit vad jag var omogen eller bara glädjas åt gamla minnen med mera. Kanske till och med lära mig något av mig själv, vem vet?
Jag älskar det i alla fall och ska försöka fortsätta så länge jag kan. För mitt eget nöje, nu och i framtiden, och också för att bli säkrare på mig själv och mina åsikter.
Kan bara säga en sak: Börja skriv dagbok! It will do you well
och så en liten höstbild jag har tagit själv
Dåligt humör
Nuläget säger dåligt humör. Vad beror det på? För lite och dålig mat idag, alldeles för trött, och definitivt den knackande hösten. Löven börjar skifta färg innan jag ens har förstått att de var gröna och så börjar de lukta så att höstlukten överträffar sommarlukten och vädret blir sämre och sämre... De som gillar hösten bättre än sommaren, vad fan är det för fel på er??? Gud jag blir galen, ge mig sommar!
höst vs sommar, den som inte förstår hur mycket bättre sommaren är är galen!
The ugly truth
Igår var jag och såg The Ugly Truth. Jag måste säga att den var riktigt bra! Jag hade förväntat mig lite av en B-film men den var så kul så alla i salongen satt och skrattade högt flera gånger. Jag tycker den var smart och, visst, enligt mig var det ungefär som en blandning av He's just not that into you och 27 Dresses men det gjorde ingenting för den var ändå jättekul! Den handlar om:
"En romantisk förvirrad kvinna beslutar sig för att gå till en terapeut som är expert på förhållanden. Men dessvärre blir hon kär igen….och det löser inga problem."
Dålig beskrivning som inte alls fångar en så mycket som den skulle kunna, jag kan bara säga gå och se den! Den är otroligt underhållande! :D
Idol ikväll!
Det är idol ikväll! Jag är så taggad! Har alltid varit lite av ett Idolfreak, jag och min familj. Har alltid typ röstat minst tio gånger på finalen och kollat varenda program:P Jag tycker det är kul, men tyvärr har det ju typ blivit sämre och sämre för varje år...det är ju lite synd men det är fortfarande ett av de mest underhållande programmen på svensk TV tycker jag.
Är ledsen att uppdateringen verkligen inte är något vidare just nu men nu när skolan har börjat komma igång är det svårtsvårtsvårt att hinna med. Men jag ska försöka, keep up the good hope (eller vad man nu säger??)
G- Force
Har precis varit på galapremiären av G- Force! En film i 3D om marsvin som ska rädda världen, haha den var faktiskt riktigt, riktigt kul. En sån där feel good film som man blir glad av. Plus att det var min första 3D film och det tycker jag var jättehäftigt! Och jag hade förväntat mig några riktigt fula såna där blåa och röda glasögon att titta i men de här var svarta och såg nästan ut som vanliga glasögon. Fett coolt :P Något annat som var bra med den här filmen är att det bara är marsvinen som är animerade så människorna är inte det och så och den var så bra gjord så man märkte knappt att det inte var riktiga marsvin.
Alltså något att rekommendera att gå och se om du vill få dig ett gott skratt! Go see
Föräldrar
Jag måste säga att jag nog har underskattat mina föräldrar en hel del under alla dessa år. Nu har jag kommit på att de sitter faktiskt på väldigt mycket rolig information om hur saker och ting var förr i tiden. Idag fick jag reda på att min pappa tydligen har varit med i ett band! Han berättade också att det på den tiden också fanns ett annat band som var lite mer seriösa som spelade in skivor (LP). Haha, jag visste inte ens att man i min ålder kunde göra det på den tiden. Jag trodde det behövdes mycket mer avancerade saker då men det gjorde det tydligen inte. Det verkar ju trots allt inte som att allt var så himla annorlunda på den tiden. Jag menar, tekniken var ju minst sagt annorlunda men man hittade ju sätt att ta sig runt den då. Precis som vi säkert tar oss runt massa saker som vi inte har någon aning om att vi ens kan förbättra. Det är en kul tanke tycker jag, vi tycker ju att allt fungerar så bra nu, hur kan man hitta på nya saker nu liksom? Men antagligen kommer våra barn att tycka att vi hade allting så svårt och jobbigt. Kanske kommer man då kunna spela in och mixa en låt på telefonen eller något sånt, den som lever får se. Om vi inte har blivit uppslukade av svininfluensa eller växthuseffekten!
Föräldrar, eller kanske bara "de äldre" ger en perspektiv.
(även om de under vissa tider kan vara det värsta som någonsin hänt mig...)
min kompis
Jag har en kompis. Eller ska jag säga jag hade? Eller jag tror att jag har henne nu också.
Vi var jättebra kompisar i början av första ring och sen...jaa jag och mina kompisar tröttnade på att hon var så himla energisk och alltid skulle vara med och så. Men samtidigt som vi började dra oss lite bort från henne så blev hon tystare och tystare och plötsligt verkade det som om hon inte hade några kompisar kvar. Vi visste inte vad det var med henne men hon hade gått från världens mest energiska tjej till en tyst pluggis som inte sa någonting. Vi var ju ganska glada att slippa vara med henne men vi var ändå lite oroliga för henne.
En vecka hade min kompis projekt med henne och då märkte hon att hon inte åt någonting. På nästan tre veckor! Vi gick till skolsyster och sa till men det fanns ingenting hon kunde göra åt det. Sen började sommarlovet och vi hörde inte från henne någonting. Men nu har hon helt plötsligt blivit sitt gamla jag. Hon skriver hela tiden på msn och facebook och då berättade hon att hon hade haft bulimi. Jag klarar inte av sånt där. Jag vet inte vad jag ska säga eller någonting...
Tänkte bara berätta att det är fler än man tror och att det inte bara drabbar de deprimerade unga tjejerna utan även upp i åldrarna och dom gladaste människorna.
Det där med när man blir ihop
Fast det beror ju förstås på vilken sorts person det är. Jag menar tänk dig att du kanske träffar någon på landet, någon som du har typ lekt med enda sen du var liten och ni är fortfarande bra kompisar. Efter puberteten har du upptäckt att han har blivit riktigt snygg och du kan inte rå för att du drömmer om honom. Så du börjar skicka någon liten vink här och där och de besvaras med små vinkar tillbaka. Ni spenderar mer och mer tid tillsammans och en kväll när ni ligger och tittar på en bar stjärnhimmel tittar båda varandra i ögonen och ni kysser varandra, en ganska kort kyss sedan tittar ni varandra i ögonen och ler. En kyss till och sen leder kvällen till vad ni nu vill att den ska leda till. Du kanske går hem till dig och han till sig, eller inte...
Förlåt, men mina tankar vandrade iväg, åh en sån kväll skulle jag gärna ha...Men i alla fall min poäng var att efter en sån kväll är man ju mer än på G. För då har allt det andra varit "på G" och nu har man kommit vidare mot "ihopstadiet". Men skulle man däremot strula med någon på en fest så betyder inte det ett skit. I mitt fall med Mr. X är ju det väldigt synd för annars skulle jag ha varit på G med honom just nu. Jag hoppas dock på att få träffa honom på söndag och då får vi se var vi står i vårt "förhållande". Blir det ett strul till där, då ni! DÅ är vi nog på G ska ni se.
Sen tillkommer ju bara problemet (okej jag ska inte göra massa planer nu men det här är hypotetiskt) att om man är på G och typ strular runt lite grann och smsar och så: Blir man ihop då om man har sex? Eller måste man ha sex innan man blir ihop? Eller är det slampigt att låta en kille som man inte är ihop med än ta ens oskuld? Och är han bara ute efter att ta ens oskuld?
Fyfan det finns så himla många frågor...Och vem ska man vända sig till för svar? Vad tycker ni? Kanske inte om svaren på frågorna utan bara allmänt, vilka tankar dyker upp i era huvuden när ni läser mina tankar?
Vill bara påpeka att jag faktiskt tror att han kan gilla mig mer än bara ett strul liksom. För han kysste mig faktiskt i pannan (klichéartat jag vet, men det är ju skitgulligt!) och han gav mig 9.5 av 10 på snyggskalan (jag är stolt okej, då kan han ju inte ogilla mig i alla fall) och han var faktiskt inte så full när han strulade med mig vilket måste betyda att han ändå visste vad han gjorde och kanske till och med skulle ha gjort det även om han inte var full.
Nu ska jag sova i alla fall, förlåt för att jag tog er tid men jag ville bara få ut det här och förhoppningsvis har jag gett er en liten tankeställare!
The Proposal
Igår var jag på förhandsvisningen av the Proposal. Mina förväntningar var lite smått höjda av en intresseväckande trailer men jag trodde ändå att jag skulle bli besviken.
Men ack så fel jag hade! Den här filmen var faktiskt en riktigt rolig romantisk komedi. Inte alls lika förutsägbar som många andra romantiska komedier och den innehöll bra skådespel, hög nivå på komik och romantik. Absolut sevärd!
Skulle jag betygsätta filmen skulle jag ge den 4 av 5. Anledningen till att det inte blir en femma är att det kanske inte var en sån film som sitter kvar efter och bara ältar. En sån där man bara sitter och tänker på filmen hela vägen hem från bion. Men vad gör väl det? Jag hade kul under hela biotiden och det är allt jag begär av en romantisk komedi!
Så här skriver SF om vad den handlar om, vill ni ha en bättre beskrivning så föreslår jag att ni ser trailern, då förstår man i stora drag:
Den krävande kvinnliga chefen gifter sig med sin unge manlige assistent för att slippa skickas tillbaka till Canada. Det hela är bara ett skenäktenskap men efter ett tag dyker äkta känslor upp…
Här är trailern också bara för att jag är så snäll (:
omöjligt
Det är omöjligt att förstå att det är sommarlov, bara att göra det bästa av situationen :P
Nu dör jag...
Det känns som om ju närmre vi kommer sommarlovet, ju mindre sommar blir det...Vad är det för jävla logik?
Och vad gör man på skolavslutningen om det är dåligt väder?? Vafaaaan det blir till att sitta inne och mysa med kompisarna.
Imorgon ska jag ha simning i skolan...Jag hatar att simma! Det är typ det värsta jag vet, inte för att man blir blöt i håret eller för att man är tvungen att visa sig i bikini, nej det har jag inga problem med. Jag bara hatar att simma för det är något av det enda i världen som jag är dålig på. Jag har redan skolkat dom andra gångerna vi har haft simning så skolkar jag en gång till får jag IG i gympa...Det är ju så jävla dåligt! Alla andra kan få MVG även om dom kanske skolkar fotboll eller nåt för att dom hatar det, men om jag skolkar det jag hatar, DÅ får jag IG! Fy faaaaaaaaaaaaaan vad sur jag blir. Jag kommer dö imorgon, förmodligen drunkna, eller kanske av ångest...eller vad fan som helst. Jag kanske halkar på golvet och slår i huvudet. Finns många sätt att dö på i ett badhus!
Så då återstår väl bara att säga farväl...Farväl
Therese är död
Inte för att jag kände henne, men vafan, jag är lika gammal och det finns ingenting en tjej i min ålder skulle kunna göra för att förtjäna ett sånt här öde. Mördad.
Nej, så fort jag skriver ordet mördad försvinner mina ord. Jag kan inte tänka, jag vill bara gråta.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5333771.ab
Där finns mer information. Vill du skicka en hälsning till Therese kan du göra det här: http://thresrojo.blogg.se/2009/june/sibylla-adde-forever.html#comment
lev livet fullt ut- så sant så
Politik i EU- Vi då?
Jag är helt för politik...i en liten skala. Känns som om politiken nuförtiden har alldeles för mycket att göra med oviktiga saker. Några från moderaterna knackade precis på dörren och skulle övertyga inför EU-valet. Vi har haft hur mycket som helst om det där i skolan och det tycker jag är jätteintressant. Men politiken varierar så himla mycket inom partiet för alla personer i ett parti tycker ju inte samma sak! Så om en från ett parti säger att det viktigaste enligt deras parti är de mänskliga rättigheterna så kanske en annan från samma parti säger något helt annat. Eller så tycker den samma sak, men ändrar sig efter vem han eller hon pratar med. Debatterna i skolan handlar ofta om IPRED lagen och då hävdar alla partier att de är mot. Men vem var det då som röstade igenom förslaget? En person representerar inte hela partiet. Och det finns ingenting som jag skulle kunna rösta på som helt och hållet skulle vara mina tankar och åsikter. Och även om det skulle finnas så verkar det som att alla politiker "glömmer bort" vad de tycker när det kommer till EU-frågorna, de måste ju kompromissa(?).
Hon som var i vår skola idag pratade inte någonting alls om individen och hur det skulle bli bättre för individen med större inblandning i EU, utan allting handlade om andra länder eller hela Europa, eller i bästa fall Sverige som helhet. Men jag känner att min egen makt som medborgare i lilla fjuttiga Sverige bara krymper och krymper. Det är tydligen 60% av alla svenska lagar som är stiftade i EU. Och av de 40% som är kvar har man en på nio miljoners rätt att få fram en riksdag och regering som ska representera ens tankar. Om EU får ännu mer makt kommer alltså den här futtiga en på nio miljoner att förminskas till, ja hur många vi nu är i EU, kanske 500 miljoner människor. Jag tror att jag blir helt och hållet maktgalen nu faktiskt, så mycket makt som jag håller på att få. För visst är det bra att EU går in och säger "nej, slåss inte" eller "nej, ni får faktiskt inte misshandla kvinnor" osv. Men länderna ska faktiskt få bestämma själva. Tänk om EU säger att det är skit av den svenska regeringen att ha alkoholmonopol till exempel, då kan de gå in och säga att vi MÅSTE ta bort det! Men tänk om det är någonting som vi svenskar är nöjda med då? Något som vi tror förhindrar att fler ungdomar dricker eller att fler blir alkoholister, vad vet jag. Nej, då får vi inte ha kvar det. Regeringarna i alla länder kommer alltid agera efter det bästa för folket, det har inte EU någonting med att göra! Det tycker jag i alla fall, EU behöver inte mer makt, snarare mindre. Men det är ju bara vad jag tycker, vad tycker du?
Det där med telefonnummer
Igår var jag på en fest, som jag sa tidigare hos samma kille som jag har varit hos de två tidigare veckorna. Jag hade ingenting att dricka med mig så det blev ett nyktert tillstånd hela kvällen. Mr X var tyvärr inte där och det kommenterades flera gånger under kvällen :P Tydligen hade vi en liten romans enligt min kompis. Ja ibland undrar man... I alla fall så kan ju en fest ofta tappa stinget eller vad man nu ska säga om man inte är i samma tillstånd som alla andra men i slutet av kvällen började några nyktra till så jag drog mig dit. Så kom en kille och satte sig bredvid mig och vi satt och pratade resten av kvällen och det var nog det roligaste samtalet jag haft på hela kvällen i alla fall, vi hade jättetrevligt. Han hade inga intentioner över huvud taget som alla andra killar alltid har när man pratar med dem på en fest (alltid lägger armen runt en osv, det kan ju vara mysigt om man är intresserad men oftast är det ju nästan bara drägg) så det var alltså bara prat. Sen när jag skulle gå frågade han om mitt nummer. Jag blir alltid ganska paff när folk gör det för då måste man helt plötsligt tänka igenom om man vill träffa personen igen och massa sånt. Men innan har jag sagt nej till lite killar och sen har jag ångrat det så jag tänkte att det kan väl inte göra något, han var ju skittrevlig liksom (plus att det skulle ha varit alldeles för taskigt att inte ge det, jag skulle aldrig ha stått ut med att vara en sån bitch...)
Men problemet är ju att någon som frågar efter nummer är väl antagligen intresserad, och det är verkligen inte jag tillbaka, inte på det sättet. Jag skulle jättegärna ha honom som kompis men han är verkligen inte min typ av kille. Så om jag börjar umgås med honom så kommer jag antagligen behöva verkligen "skicka ut rätt signaler". Ingenting får tyda på att jag gillar honom. Aja sånt löser sig. Fy fan vad mina problem är patetiska om man jämför med typ....vem som helst.
Okej annan inställning. Nu är jag glad att det ens var en kille som frågade efter mitt nummer, det händer ju inte alla liksom (:
(dock ska jag inte låta det leda till något annat)
Okej bra, då har vi rett ut det, tack för hjälpen!
