the space without a face

Kanske är jag bakis, eller kanske är jag sjuk, eller kanske är det dina kyssar som får mitt hjärta att bulta så mycket att jag inte kan somna om, knappt kan tänka. Jag har faktiskt ingen aning om vilket. Jag vet bara att igår när jag vaknade hade jag missat solen och allt var grått och svart. Idag när jag vaknade sken solen fastän det var tidigt och den ger mig fortfarande ljus. Vänta så ska jag förklara:

Jag hade kommit till den där festen med egentligen två tankar i huvudet. 1: Bli ordentligt packad, det var alldeles för länge sen. 2: Ta reda på vad Mr. X verkligen kände och förhoppningsvis få en och annan puss (inte göra för mycket).

När jag kom in i hallen stod de flesta redan där. Jag hälsade på de som stod närmast och sen såg jag honom komma ner för trappan. Jag kände någonting hända i kroppen och tänkte att jag hade fått min bekräftelse på att jag verkligen gillade honom. För att inte verka efterhängsen gick jag inte fram till honom direkt utan hälsade på alla andra först, tänkte att han skulle få komma till mig innan jag kom till honom. Men han kom aldrig. Jag började prata med massa andra och började tänka jaha då kanske han inte gillar mig trots allt. Men jag ville inte ge upp, jag gick fram till honom och vinkade till mig en kram, en dålig kram, han verkade inte ett dugg intresserad. Jaha tänkte jag jag har ju fortfarande ett syfte kvar med kvällen och det kan jag i alla fall fullfölja vad som än händer. Så jag började dricka mina cider. Efter att ha varit ute och rökt vattenpipa gick jag in igen, men den gången med en keps som jag hade fått satt på huvudet. Det dröjde inte så länge förrän kepsen blev ryckt av mitt huvud, av Mr. x. Då fick jag upp hoppet igen och tyckte att det var ett väldigt bra sätt att komma honom lite närmre. Jag började jaga honom för att få tillbaka kepsen. Vi sprang in i ett sovrum och han höll i mig så att jag inte skulle kunna ta den. Jag kände att jag gillade den kroppsliga kontakten vi fick. Sedan gav jag upp och berättade att jag hade en plan på att ta tillbaka kepsen men att den var hemlig.

Efter att ha ryckt tillbaka den och fått den bortryckt några gånger hamnade vi i köket. Han ställde sig ensam med mig och berättade att han var ledsen för kvällen hos Jocke. Jaha tänkte jag igen, han ville alltså släta över kvällen som vi hade strulat. För vadå? frågade jag. För det där med Karin... Jag kommer inte exakt ihåg vad han sade sen men jag kommer ihåg att han skämdes över det som hade hänt med henne. (Karin hade strulat och sugit av honom och en till kille samma kväll som jag hade strulat med honom, och Karin är ingen man vill göra något med.) Det hade ju jag förstått för länge sen att han skämdes över det jättemycket så jag sa att det var helt lugnt. Sedan kom min kompis fram till mig för att säga att hon skulle åka hem, hon var för full för att stanna. Jag som skulle sova över hos henne försökte övertala henne om att hon kunde stanna lite längre och att allt skulle bli bättre då men hon insisterade på att hon skulle åka nu och om jag ville sova hos henne så var jag tvungen att följa med. Det gjorde mig lite nedstämd att jag bara hade uppnått ett syfte med kvällen men jag började säga hejdå till alla ändå. Han verkade inte bry sig om det direkt så mitt mod sjönk och jag fortsatte med hejdåkramarna. Så kom jag till en person som sade ska du åka redan? Jag frågade hur mycket klockan var och fick svaret kvart i tolv. Nej, tänkte jag. Jag hade ju fortfarande kul och då kunde jag lika gärna stanna en timme till och åka hem sen istället. Så jag smsade pappa (efter att ha letat länge och väl efter min mobil i min väska, jag trodde den var stulen ändå tills någon sade till mig att kolla jackfickan, smart.) och sen gick jag upp igen. Lisa ryckte tag i mig och frågade om inte jag hade åkt hem, jag förklarade som det var och hon svarade att hon behövde prata med mig.

Vi gick in i sovrummet och lade oss på sängen. Vid laget såg jag allting dubbelt men jag lyssnade noga.

- Vad känner du egentligen för Honom?

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Men full som jag var så körde jag ju på sanningen. Att jag gillar honom, och mer än som en kompis. Då började hon berätta om vad han hade sagt till henne efter att jag hade "gått". Han hade sagt att om det var någonting hon skulle hälsa mig, så var det att han verkligen gillade mig, men att han inte kunde säga det face to face för han var för rädd att bli sårad igen. Han sade också att han skämdes jättemycket över det med Karin och när han hade sagt det till mig så hade det verkat som om jag ville hålla det på en kompisnivå. Han hade avslutat med att säga men nu är det försent för hon har redan åkt hem... Jag bestämde mig för att ta en promenad med honom för plötsligt var jag inte ett dugg rädd. Allt hade fallit på plats och det gjorde mig så himla glad. Lisa gick fram till honom och sa någonting och sen reste han sig upp och gick mot mig. Jag frågade om han ville ta en promenad (glad att jag var så full som jag var för annars hade jag aldrig vågat säga det). Han sa att ville och så gick vi ner. Så gick vi runt och pratade. Det var aldrig tyst utan vi skrattade och pratade om allt. Även om vi gick så tittade han in i mina ögon varje gång han pratade med mig.

Plötsligt var vi tillbaka till huset och jag tänkte fan. Vi gick in även om jag verkligen inte ville. Så jag frågade honom om han ville ta ett varv till och försökte låta lite casual för att inte visa hur mycket jag ville att det skulle hända mer den kvällen. Han sa ja och kunde inte alls dölja hur glad han blev över förslaget.

Så gick vi ut igen, den här gången med armarna om varandra och mycket långsammare. När vi hade kommit utom synhåll ställde han sig framför mig och jag ställde mig nära men fortsatte prata. Så avbröt han mig med en kyss. Han lyfte högerhanden och gjorde sådär som det bara händer på film när han lägger handen varsamt under mitt öra bara för att öka kontakten. Jag ville besvara hans romantik och tog ut händerna ur fickorna och lade dem runt hans nacke. Även om jag ville ha mer avbröt han det och fortsatte prata, båda med ett leende på läpparna. Jag började också prata men då avbröt han mig en gång till. Sedan började vi gå igen, flera gånger gjorde han samma sak igen. Stannade till och utan att jag visste om det hade jag slutit mina ögon och tog in hela ögonblicket så mycket jag bara kunde. Ju längre vi gick desto mer kramade vi om varandra efter varje kyss. Jag lade mitt huvud mot hans bröst och bara njöt av att känna mig helt och hållet trygg.

När vi började komma närmre huset igen fick vi börja avbryta oss när vi hörde röster för det var de som kom från festen. Vi sade hejdå till dem och fortsatte gå. Träffade en annan kille som vi inte kände som vi började prata med. När jag fick reda på att han var 93a gav jag honom en gimme five för jag blev så glad. Han måste ha trott att vi var ett par för det måste ha sett ut som det. Jag gillade tanken.

Så kom vi fram till huset igen och jag fick erbjudande om skjuts hem som jag inte kunde tacka nej till. Jag gick in för att säga hejdå igen till alla. Han som hade festen, en av mina bättre kompisar, trodde att jag hade gått för länge sen och frågade var jag hade varit. Jag berättade att jag hade varit på promenad. Fick det att låta helt självklart. Han undrade med vem och jag berättade. Han tog mig åt sidan och frågade om vi hade myst till det. Jag svarade ärligt. Sedan frågade han om jag var lite kär i honom. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade. Jag tror jag sade något i stil med jaa, kanske.  Innan jag satte mig i bilen kramade jag om Honom och han sade vi hörs. Jag hörde att han verkligen menade det.

När jag hade kommit hem gick jag in på facebook och skrev ett meddelande till honom:

Innan jag tryckte på send tänkte jag igenom om jag verkligen borde skicka det. Om jag skulle ångra det dagen efter. Men sen tänkte jag vafan, jag är ju full och det vet han, och jag vill att han ska ha det, sen får han göra vad han vill med det och så skickade jag.

Och nu sitter jag här med fjärilar i magen så fort jag tänker igenom kvällen. Och då menar jag verkligen det. Jag är glad att jag skickade det där meddelandet och jag hoppas att det kommer visa sig snart att det var rätt sak att göra. Det var första gången jag ändå har lämnat ut mig lite grann och det känns bra, bara för att det är han. Frågan är hur jag kommer lyckas dölja det här för min familj... Vilka problem man har liksom, jag är så jävla lycklig.