the space without a face

Vi var jättebra kompisar i början av första ring och sen...jaa jag och mina kompisar tröttnade på att hon var så himla energisk och alltid skulle vara med och så. Men samtidigt som vi började dra oss lite bort från henne så blev hon tystare och tystare och plötsligt verkade det som om hon inte hade några kompisar kvar. Vi visste inte vad det var med henne men hon hade gått från världens mest energiska tjej till en tyst pluggis som inte sa någonting. Vi var ju ganska glada att slippa vara med henne men vi var ändå lite oroliga för henne.

En vecka hade min kompis projekt med henne och då märkte hon att hon inte åt någonting. På nästan tre veckor! Vi gick till skolsyster och sa till men det fanns ingenting hon kunde göra åt det. Sen började sommarlovet och vi hörde inte från henne någonting. Men nu har hon helt plötsligt blivit sitt gamla jag. Hon skriver hela tiden på msn och facebook och då berättade hon att hon hade haft bulimi. Jag klarar inte av sånt där. Jag vet inte vad jag ska säga eller någonting...

Tänkte bara berätta att det är fler än man tror och att det inte bara drabbar de deprimerade unga tjejerna utan även upp i åldrarna och dom gladaste människorna.