Allt ordnar sig, och sen blir det kaos...
Jag vet att det låter jättetöntigt, men nu har jag ..typ...bestämt mig för att förlåta mina kompisar för förrförra helgen. Det är lite svårt att vara sur på någon som inte vet om att den har gjort något fel för då måste man ju först säga att man är sur på personen. Det klarar jag inte av. Jag kan inte göra sånt så jag har bara ett val: att förlåta dem. Och nu kommer jag ju på varför skulle jag inte göra det? det är bara jag som mår dåligt av att vara sur på dem. Så nu kan jag umgås med dem igen och jag ska försöka undvika att tänka på vad de gjorde. Det borde gå bra. Förhoppningsvis träffar jag dem imorgon. Det var vääääldigt längesen nu så det känns behövligt!
Idag har jag kommit underfund med att jag har det sjuuukt stressigt just nu. Jag ska läsa ca 300 sidor i svenskan till på måndag, jag har fortfarande inte läst en enda sida. Jag har världens största prov nästa fredag som jag helt måste lära in allt....biologi på engelska är inte det enklaste...så har jag spanskaredovisning....härligt när man inte kan prata spanska att ha redovisning i det.... -.- Så ligger jag efter både i matten och engelskan...men det kommer jag nog inte orka komma ikapp i i alla fall så det lägger jag på hyllan i ett tag. Det roliga var att idag när det slog mig hur mycket jag har att göra så tänkte jag, för att återfå lugnet, att jag skulle lyssna på lite musik. (det hjälper alltid) och det var som att musiken talade till mig! HA! Börjar med att låten som först kommer upp är No more Drama vilket var precis det jag ville, inte mer drama alltså. Jag ville bara att allt skulle lägga sig och att inget skulle hända alls(: Seeen bytte jag låt och då kommer That's what friends are for och då kom jag på att så länge jag har mina kompisar så kommer det ju alltid att lösa sig. De är min stöttande pelare och de som gör mig glad verkligen. Tack för att ni finns! Men sedan blev jag lite halvt stressad igen, jag byter låt och då kommer Not gonna cry , så då motiverade jag mig själv att ta mig ur det där, det finns ju trots allt folk som har det mycket mycket sämre! Jag kan fortsätta hur länge som helst med dom där låtarna men jag känner att jag inte riktigt har tid.
För det finns en liten grej som fyller mitt huvud just nu...Nämmeligen att en kompis till mig, en kille (jag känner på mig att det här kan bli väldigt komplicerat nu, men försök hänga med) tydligen hade pratat med en av mina bästa kompisars ex, som bor utomlands till och med. Exet hade sedan sagt till min kompis att han (min killkompis) hade sagt till honom att han hade försökt strula med någon på min fest....Och då undrade min kompis om det var med mig han hade försökt strula. Och så mycket hade jag inte druckit så att jag inte skulle komma ihåg en sån sak. För vad jag vet så försökte han ingenting. Däremot har jag lite smått misstänkt att han gillar mig...det är ju sånt man märker liksom, sättet han tittar på en och hur och vad han pratar om med mera. Och jag har något slags problem....så fort jag vet att en kille gillar mig så är min första reaktion att dra mig bort liksom. Jag vill inte vara med personen och jag börjar nästan ogilla personen. De flesta blir väl typ lite smickrade och så men jag vet inte.....jag blir inte så...mer tvärtom, jag kan tycka det är jobbigt och så. Men ett annat problem är ju att nu kommer jag nog att behöva bestämma mig för vad jag tycker om honom, jag menar om jag skulle kunna tänka mig att vara med honom. För det har jag verkligen ingen aning om. Jag menar, jag skriver typ i vartannat inlägg att jag saknar en pojkvän och sen när jag får chansen att få en så vill jag nog inte ha den. Jag tror jag är mer av en tjej som gillar jakten efter killen liksom. Jag får honom att gilla mig men sen är det So long. Om inte killen är en speciell hemlig kille ;) finns bara en, du vet inte vem du är men du är för alltid i mitt hjärta <3
Kommentarer
Trackback
