...
Jag är så jävla deprimerad. Tankarna snurrar i huvudet på mig och jag kan inte få ut dem på ett vettigt sätt. Jag kan inte gråta och ingen verkar vilja hjälpa mig med mitt problem för så fort jag för ämnet på tal så...jag vet inte...ingen verkar vilja hjälpa.
Det handlar fortfarande om det där jävla barnkalasfiaskot... När några av mina kompisar på något sätt hamnade på en annan fest utan att vilja åka därifrån. Jag är så jävla sur på några av dem. En av dem har sagt förlåt hur mycket som helst så henne är jag inte alls sur på. Men däremot de andra har gett mig så jävla dåliga ursäkter eller inga alls att jag inte vet vad jag ska göra. Jag har så jävla svårt för att säga det jag känner och jag har fan typ aldrig bråkat med någon kompis i hela mitt liv. Jag vet inte om jag skulle klara av det. Men i nuläget har jag inte svarat på något av deras meddelanden och det tolkas ju nasturligen som att jag inte vill prata med dem. Jag vill bara att de ska komma med en vettig ursäkt istället för att jag ska behöva dra den ur dem. Och jag vill att de ska säga sanningen för en gångs skull...Det värsta är att jag vet inte om jag överreagerar eller nåt men jag klarar bara inte av att bli ljugen rakt upp i ansiktet liksom. För jag vet ju att majoriteten av dem ljuger eftersom alla har gett olika versioner av historien...
Nej vad jag behöver nu är att äta massor med pannkakor och sitta hemma och deppa och kolla på OC. And that's what I intend to do.
Kommentarer
Trackback
