pappa alkoholist?
Jag kom på en sak nyss....tänk om min pappa är alkoholist..? Det känns så jävla konstigt att skriva om det men han börjar fan bli det....Asså han dricker inte på dagarna men på kvällarna, typ varje kväll, är man alkoholist då? Asså han är ju ändå liksom inte deprimerad eller nåt när han inte dricker så då är man väl inte alkis.......fy fan...och sånt går ju inte att prata om, för det är så jävla pinsamt. Asså även om det inte är ens eget fel eller så så skulle det kännas aspinsamt att berätta det för någon annan. Det är som om man är hemma sent med kompisar och sen kommer pappa hem och är full liksom, det är ju aspinsamt. Jag antar att man försöker måla upp bilden av sin familj att man har det jättebra och allt är helt perfekt. Eller så gör man tvärtom, så fort man inte är med familijen så klagar man hela tiden på hur jobbiga de är och massa...Fast jag kör nog på det där med perfekta familjen grejen. Jag antar att man inte vill att någon ska tycka synd om en, man vill klara sig själv liksom. Så vill man inte överreagera heller. Tänk om det inte ens är någonting? Det kanske är så alla pappor gör vad vet jag? Jag känner ju trots allt bara min pappa, hur ska jag veta? Det kan jag ju inte. Jag kan väl bara anta egentligen. Och jag antar att min pappa inte är alkoholist, inte än. Men kan man göra något nu i så fall? För det är klart att vi säger att han inte borde dricka så mycket och så, men det är ju inte som att han lyssnar på det. Det är som att han röker, Han försökte sluta ganska länge och klarade det ett tag och vi var jätteglada för det! Så börjar den jäveln röka igen. Nejnej, vi i familjen blev inte alls besvikna, inte alls!....Och nu röker han massa igen...Man blir ju så himla besviken faktiskt. Men om man skulle säga det så skulle han bara typ...bli antingen arg eller typ ledsen. Och det vill man ju ändå inte.
Asså ibland är mitt liv så jävla bra och jag bara älskar det. Men sen ibland så blir det så himla komplicerat med bråk och typ att pappa gör grejer som man bara blir ledsen på och så. Min familj kan verkligen vara jättemysig och så för det mesta, jag tror jag har bättre relation till mina syskon och min mamma än många andra. Men pappa kan faktiskt förstöra det lite grann ibland. Fy fan vad hemskt det låter. Egentligen har jag ju det så jävla bra i jämförelse, så börjar jag klaga på såna småsaker. Det är ju ändå så typiskt typ...människan...att när man liksom har typ allt man vill ha så hittar man ändå någonting som man vill ändra på som gör en "olycklig"....Om vi inte är olyckliga lite ibland så inser vi kanske inte när vi är lyckliga. Många skulle förmodligen se mitt liv som lycka. Så det kanske jag också borde göra då, fast medan jag försöker göra det bättre:P
Hahah det är det här jag gillar med att ha en blogg, man sitter och filosoferar med sig själv och kommer faktiskt fram till saker. Nu ska jag börja vara mer lycklig! För jag är så jävla lycklig, time to show it, be it! Med det säger jag Godnatt, Är du lycklig, var lycklig! fan vad smart jag är(:
Kommentarer
Trackback
