the space without a face

Det känns ju trots allt som söndag om jag nu är så säker på att det är det. Igår hade jag pratat med en kompis och vi hade sagt "vi hörs lite senare" som vi alltid säger på fredagar. Lite senare på kvällen smsade jag henne "vi gör ingenting ikväll va?" och fick svaret "Bevis på att vi känner varandra ganska bra, vi satsar på imorgon kväll istället" Ja, jag antar att vi känner varandra ganska bra nu, efter snart ett och ett halvt år. Det är inte så lång tid egentligen om man jämför med mina andra gamla kompisar, ändå är jag bäst kompis med de jag har känt kortast. Antar att när man förändras så är det bäst med nya kompisar för att man verkligen kan lära känna någon som sig själv. De vet ju liksom inte hur man var innan eller så. Nej, nya kompisar är alltid kul!

Ikväll, har egentligen inte så stor lust att göra någonting men en helg utan att göra någonting alls är ju lite lame sådär. (gillar inte ordet lame men vad gör man?)

Eftersom jag är så otroligt dålig på att uppdatera kan ni ha missat att jag lite har gett upp jakten på Mr. X... Eftersom vi aldrig ses på grund av att vi inte har varandras nummer och... att vi aldrig ses så är det lite svårt att hålla hoppet uppe endast med hjälp av drömmar och fantasier. Därför har jag övergått till en annan fin pojke! ;) Jag kan faktiskt ge er namnet den här gången, han heter Erik. Och han är nästintill perfekt. För mig alltså. Om han bara inte skulle vara så blyg. Han är snygg/söt... han ser bra ut helt enkelt. Han är sportig så jag antar att det inte är något fel på kroppen även om jag inte har sett den på det sättet (än :P). Han är också väääldigt smart, fast inte pluggis-smart utan naturligt smart. Och jag älskar hans humor! (: haha fast han är liksom en sån som inte märks. I början i skolan så visste jag typ inte vem han var för han säger inte så mycket och han åker liksom aldrig buss med eller sitter med i matsalen eller så så då blir det så att man aldrig pratar med varandra. Tills vi hade ett stort grupparbete tillsammans, då hade vi askul. Så nu har jag börjat dels chatta med honom när han är inne på facebook, och också börjat typ...sätta mig lite närmre honom när vi har lektion och försöker bjuda in honom på lite grejer. För på något sätt verkar hans sociala liv nästan obefintligt och det är jättekonstigt för han är verkligen jätterolig att umgås med. Så jag har bjudit hem honom någon gång sådär och  någon gång har han kommit men han är väldigt blyg asså...

Men för några dagar sen när vi pratade på facebook för typ tredje gången eller något sånt så sa han godnatt och puss. Det kanske verkar jättepyttigt, men ni känner inte honom. Jag säger puss till alla mina kompisar tjejer som killar när jag säger hejdå men det tror jag inte han gör. Så det är liksom... ett tecken hahah. Nej men jag är ganska säker på att han gillar mig. Och då återstår ju bara frågan gillar jag honom? Eh. Jag är väldigt dålig på det där faktiskt. Att veta vad jag känner. Men jag ska försöka satsa på honom. Vad har jag att förlora liksom?

Jag är alldeles för rädd av mig det är det. Jag kan få ungefär vem jag vill. Men jag tror det är det som är lite svårt också. För om jag satsar på någon måste jag vara ganska säker på att jag gillar honom för han kommer antagligen börja gilla mig då och jag vill inte såra honom. Så därför måste jag vara säker innan jag gör så mycket. Men det här känns ändå ganska bra. nu är enda problemet att vi ska träffas liksom på det sättet. Typ en dejt eller på en fest så någonting händer! Får jobba på det.

Lite så jag känner mig.... och antagligen han också.