the space without a face

I helgen har jag, hur overkligt det än känns, blivit av med det stora O:et som hänger en stackars tonåring runt halsen ända tills man lyckas hitta någon som kan ta av det, och som man vill ska ta av det åt en. Förstår ni vad jag menar?

Just det. Oskulden.

Som (vad jag vet) den enda anonyma bloggaren borde jag ju berätta om det här för alla. Jag vet hur jag gärna hade läst om hur personer förlorat oskulden och så innan jag gjorde det. Men "vanliga människor" tycker ju att det är pinsamt att skriva om sånt. Det vill man ju inte att ens kompisar ska läsa och så. Och det vill ju inte jag heller. Men det gör de ju inte så jag behöver inte oroa mig. Men jag måste erkänna att det kan vara pinsamt att skriva om såna saker ändå, även om jag inte har någon aning alls om vem som vill läsa min blogg.

Jag hade funderat en hel del på om och när jag skulle vilja ha sex med vad som nu har blivit min pojkvän. Vi har kanske varit ihop i en månad eller något sånt. Och jag har tänkt som så att jag borde passa på nu när jag har fått tag på en bra kille, erfaren, som gillar mig. För om jag inte gör någonting med honom så kan det dröja ett långt tag innan jag hittar någon bättre. Men så tänkte jag också så att jag är ju inte direkt kär i den här killen, tror jag. Det är fortfarande väldigt oklart. Men så i helgen hade vi suttit och tittat på film tillsammans med hans syskon och sedan, när vi blev ensamma, hettade det till mer och mer. Vi gick in till sovrummet och det dröjde inte så länge förrän han var över mig i bara kalsonger och jag låg där i bara trosor. Jag hade ju aldrig gått så långt så jag hade hela tiden tanken i huvudet vill jag det här? eller mera om det är något jag inte vill så ska jag säga till. Jag kände plötsligt hans fingrar i mig och det kändes inte fel. Men det var svårt att njuta av något som jag var så ovan vid. Jag ville ständigt hålla kvar kontrollen men det var svårt. Det måste finnas något fysiskt i oss som bara tar tag och föser undan det psykiska för på något sätt känns det som om det inte var jag under den där kvällen. Det är därför det känns så overkligt idag för jag kan knappt tänka mig att jag någonsin faktiskt skulle göra det.

I alla fall började jag mer och mer tycka om det när han frågade hur långt jag ville gå. Som sagt var min hjärna tillfälligt ur funktion så jag hade ingen aning. Så jag sade det också. Om och om igen jag har ingen aning...jag har ju inte gjort det här förut...Han kom med förslaget att vi skulle prova och om jag ville sluta så kunde jag bara säga till. Då kändes det helt rätt. Det kunde jag ju inte säga nej till heller, det skulle inte finnas någon anledning. Så han satte på sig en kondom och överlät allting till honom. I början gjorde det ganska ont och jag blev nästan rädd att han inte skulle kunna komma in, men han jobbade sig systematiskt in och det gjorde ändå mindre ont än vad jag hade förväntat mig så spänningen släppte lite då och det gjorde inte längre så ont. Båda våra andningar var väldigt tunga och jag försökte verkligen njuta men även om det inte längre gjorde så ont så var det inte direkt skönt. Jag hade inte förväntat mig det heller, men han hade nog trott att jag till och med skulle komma första gången men det gick inte. Det tror jag är ytterst få som kan.

Efteråt började jag blöda lite, men bara invärtes liksom, det kom ingenting i sängen som tur var. Det var en mysig natt om än väldigt varm. Och jag är väldigt glad över att det ändå inte blev så konstig stämning efter som man har fått för sig att det alltid blir.

Nu hoppas jag bara att jag ska kunna börja njuta av det så fort som möjligt. Men som den sextonåring jag är så känns det otroligt skönt att blivit av med bördan på sig när mina bästa kompisar för länge sedan blivit av med oskulden och man blir lite "klassad" nästan som oskuld. På något sätt, jag vet inte varför, tror jag att jag har haft ett omedvetet mål att bli av med den innan jag fyllde sjutton. Nu känns det skönt att slippa stressa över det och att inte ha den stora milstolpen kvar i livet att ta sig fram till. Nu kan jag äntligen ta livet som det kommer och låta det som händer hända, och det som inte händer vara.

Till alla oskulder där ute kan jag bara råda att inte vara rädda för att förlora den, och det behövs inte alkohol, vilket jag trodde och vänta tills ni hittar någon som någorlunda rätt så slipper man ångra sig resten av livet liksom.

Jag ångrar ingenting.

Och så bara för att det här är så jävla bra även om det är barnsligt ska ni få lyssna på detta: