Vidskeplighet
När jag var ute med hunden nyss insåg jag att jag nog är ganska vidskeplig...eller kanske paranoid? De sista tvåhundra metrarna såg jag en gråhårig man stanna plötsligt och vända om och gå efter mig. Jag började snabba på stegen och av någon anledning ville jag byta låt på ipoden. Come Away With Me... Nej tack. Det kändes bara som att om jag hade blivit bortrövad av den här mannen, tappat ipoden, och polisen sedan hade kunnat lista ut vilken låt jag lyssnade på när brottet hände, då skulle det inte vara just Come Away With Me! Det är ju som att be om det liksom. Det skulle hellre vara något meningsfullt som skulle ge polisen en ledtråd liksom... typ Thriller med Michael Jackson eller något sånt. Sånt där påverkar mig så himla mycket. Så fort jag ser någon göra något liiiiiiite annorlunda när man är ensam ute och går så blir man ju lite skraj. Vad ska man göra? Man är ju helt hjälplös om något skulle hända.
Men statistiken är ju ändå ganska bra. Av alla gånger jag har trott att någonting ska hända har det ju faktiskt... aldrig hänt. Kanske oroar man sig i onödan...
Oj, jag skapade nyss en ny blogg. Fett synd för den här bloggen. Fast den andra bloggen kommer jag säkert ta bort när som helst. Vi får la se.
Kommentarer
Trackback
